Hade vi det bästa älgprovet på 1950-60 talen?
Jag är starkt av den åsikten att så var fallet, trots att det under de åren fälldes ett rätt begränsat antal älgar i landskapet. Varför?
Då fanns inte ett inbyggt stressmoment i skyttet och det var jaktmässigt logiskt. För jag tror att de flesta kan skriva under på att tävlingsskytte är något helt annat än vid den verkliga jakten i skogen. Många är de gånger då goda tävlingsskyttar haft problem under jakterna i skogen. Det går lätt att överskatta sin förmåga.
På den tiden stod poliskonstapel Einar Lindblom, samt Anton Harberg och jag som kontrollanter på den rätt provisoriska älgskyttebanan, strax nord om travbanan i Hindersböle.
Om jag minns rätt så gällde det då för provskytten, att på 30 sekunder avlossa 6 skott mot en 5-ringad stillastånde älgfigur. Fick han då 15 poäng så var han godkänd för ett års jakt. Lyckades han få 25 poäng, av 30 möjliga, så fick han 3 års tillstånd.
Det är klart att det nu finns åsikter om det förfarandet också, men det hade sina stora fördelar i förhållande till våra efterkommande provregler.
Det var framför allt inte för svårt och stressande för en vanlig jägare, att få in tillräckligt dödande träffar. Tre till fyra bra träffar räckte för att få fälla älg det året. Älgarna är inte svårare att skjuta i dag, bara de första skotten ”sitter” rätt. Det krävdes inget skytte på löpande, vilket gjorde att skyttet koncentrerades till den stillastående älgen, vilket är jaktmässigt säkrast.
Är jägaren riktigt seriös på jakten, tar han vid skottillfället stöd av ett lämpligt närstående träd, stöd käpp eller av ett knä. Skott mot löpande älg bör helst ske, efter ett mindre lyckat mot stående älg. För övrigt är frihandsskytte mot löpande älg i skogsmarker inte att rekommendera.
I början på 1970-talet kom så den verkliga mardrömmen för de flesta älgjägare i landskapet, när det beslöts att det endast skulle få göras tre provförsök i året, där alla skott skulle vara poänggivande. Det hjälpte inte om en skytt skjutit 50 poäng av 60 möjliga, men hade en nolla, så var han underkänd. Och de flesta var knäckta, när endast ett provförsök återstod, för att få följa med jaktlaget i älgskogen. Något liknande regelverk har, mig veterligen, aldrig tidigare uppfunnits i Norden, enligt mina kontakter i Sverige och i fastlandet, där ett par jaktlag kan fälla fler älgar än hela vår årstilldelning. De trodde att vi skämtade, när vi nämnde reglerna för våra prov. Troligt var att fabrikörerna av detta påhitt var den tidens tävlingsskyttar. Det kommer en dag när även de blivit äldre.
I Sverige finns det – mig veterligen- inget allomfattande älgprov, utan jaktlag eller regioner kan stipulera att de kräver t.ex. minst bronsmärkes poäng för jakten, och det skjuts inte vid något speciellt tillfälle.
Älgprovet i fastlandet består i dag av att skytten, med alla tänkbara stöd för geväret, avlossar 4 skott som skall träffa en 23 cm cirkel ( 8-ans ring) på stillastående älgfigur, så är han godkänd för 3 års jakt.
Provet här var definitivt inte ett rättvist bedömningssätt, av en älgjägares kapacitet i älgskogen.
Det var en beklämmande upplevelse att se rutinerade och goda jaktskyttar, stå och skaka och må så dåligt inför detta prov, att de knappt kunde ladda geväret. Protester framfördes från flera håll till berörda myndighet, men det fortsatte ändå oförändrat i många år.
Nu har vi åter under ett antal år haft den tredje typen av prov, där antalet provtillfällen inte är begränsat, men där inget av 6 skott får vara utanför träffområdet och det är givetvis bättre än det tidigare. Men ändå måste vi kontrollanter i dag underkänna en skytt, som med de första 5 skotten skjutit 50 poäng av 60 möjliga, men sista skottet är 1 cm utanför träffområdet. Är han då en för dålig skytt? Men skulle han i stället endast skjutit 6 st. 1-or = 6 poäng är han godkänd som skytt på jakter! Sådant händer på proven! Är det här vettigt?
Nej, provets syfte är att det skall sporra jägarna till träning inför årets älgjakt. Tyvärr har det visat sig att en hel del kommer för att skjuta provet med damm i kikaren och tar en ”rövare”, som ibland kan lyckas i första försöket.
Det har under några år upplevts av oss kontrollanter på Bodabanan, att många jaktlag i dag inte godkänner sådana ”engångsföreteelser”, utan kräver att varje jägare på träning skall ha gjort 200 poäng på banan före jakten. Det är ett rättvist system, där en god skytt bra klarar det på 25-30 skott, medan en annan som behöver mer träning måste skjuta 40-50 skott. Ett sådant system går lika lätt att genomföra både på manuella och automatiserade banorna.
Det enda väsentliga varje skytt då behöver, är att det trycks upp ett provkort som han har med sig vid varje provtillfälle, där poängen skrivs in och undertecknas av kontrollanten. När 200 p. uppnåtts får han det nuvarande godkännande intyget och detta redovisas till LS från respektive skjutbana, där intygets utskrivning sker. Giltighetstiden kunde vara två år.
Vill man skärpa till det ytterligare, kunde eventuellt det fastländska provet tilläggas, för att konstatera vapnets träffsäkerhet.
Detta skulle vara ett enkelt och stressfritt förfarande, som vi hoppas att övriga banors erfarenheter i landskapet kan omfatta, och medverka till att vi snarast får LR,s medverkan till den rättvisa förändring som de flesta jägare omfattar. Det stundar ett val snart och jägarkåren är stor, om vi är eniga.
Hälsar Bodabanans kontrollanter,
genom Bengt Häger
