DELA

Gymnasiestudier kostar pengar för skärgårdsbor

Jag följer med intresse rapporteringen om kostnadsfria gymnasieskolor som alla ska ha råd med. Det gläder mig att det tycks finnas en utbredd uppfattning om att det av rättviseskäl bör vara samma ekonomiska villkor för alla som vill studera på gymnasiet.

Jag vill i det sammanhanget lyfta en orättvisa som jag hoppas att alla som förespråkar att alla ungdomar ska ha samma ekonomiska möjlighet till studier kommer att förfasas över och därmed skrida till handling för att ändra på.

En skärgårdsungdom som vill studera på gymnasiet måste flytta till ”stan”. Möjligheten att fullgöra gymnasiestudier och bo i Brändö, Kumlinge, Kökar eller Sottunga är obefintlig. Som alla förstår är det inte gratis för en familj att ordna en extra bostad till sin gymnasieungdom.

Ni som bor på fasta Åland kanske kan fastighets- och hyresmarknaden bättre än jag, men jag misstänker att en enrums hyreslägenhet ligger på åtminstone 400 euro i månaden och att köpa en lägenhet går väl sällan under 100 000 euro?

Nu invänder kanske den snabbtänkte läsaren att det förstås finns ett stöd att söka. Jo, via AMS kan en gymnasieungdom från skärgården få ett bostadstillägg. Man kunde ju tro att allt var väl då, men när man sätter sig in i det så ser man att det är otillräckligt. Stödet är på ”80 procent av hyran dock högst 229 euro per månad”. Dessutom är det bara hyra som ersätts, inte kapitalkostnader.

Om familjen ska få stöd för en köpt lägenhet måste man upprätta ett skenkontrakt mellan eleven och dess förälder. Sen kan man ju tillägga att hyran knappast är den enda kostnaden man får vid dubbelt boende. Man kan jämföra med en person som uppbär utkomststöd: när utkomststöd beräknas får man ersättning för vad som anses skälig levnadsstandard och i det ingår ersättning för bland annat dagstidning, telefon- och datakommunikation.

Dessutom har ju en familj med två boenden ökade kostnader för exempelvis el (två grundavgifter), resor, hemförsäkring, mat, rengöringsartiklar och så vidare. Faktum är att om man räknar ihop allt och drar av bostadstillägget är nettokostnaden för familjen fortfarande många hundra euro, varje månad, året runt, under de 3-4 år gymnasiestudierna tar. Om vi antar att familjens nettokostnad är 300 euro i månaden i tre år så kostar gymnasiestudier för en skärgårdsungdom 10 800 euro. Det är ganska mycket mer än de siffror som diskuterats för böcker och datorer.

Man kan nästan säga att detta är en extra avgift för att skaffa familj i skärgården.

Jag har lyft denna fråga i skärgårdsnämnden och med lagtingspolitiker i olika sammanhang men ännu har inget fångat bollen. Jag anser att landskapet av rättviseskäl ska se till att det blir kostnadsneutralt för en familj att låta barnen studera på gymnasiet.

Antingen erbjuder landskapet kostnadsfria bostäder eller så förändrar man lagstiftningen så att bostadstillägget motsvarar skäliga verkliga kostnader.

CHRISTIAN DREYER

KOMMUNDIREKTÖR KUMLINGE