Gymnasieskolan är Ålands framtid!
Den nya landskapslagen om gymnasieutbildning, som inom kort skall komma upp till behandling i lagtinget, handlar om en av de största skolreformerna i självstyrelsens historia. Den påverkar alla åländska ungdomar i framtiden.
Efter reformen finns det nämligen bara en gymnasieskola i vårt landskap, och den skall tillgodose en mängd olika behov, alltifrån vuxenutbildning och yrkesutbildning till specialundervisning och teoretiska studier. Efter reformen finns inte heller Ålands lyceum kvar, inte ens som namn.
En reform med så långtgående följder brukar föregås av en grundlig samhällsdebatt. Reformarbetet har dock drivits framåt i ilfart, och vi lärare vid Ålands lyceum har med oro följt det beredande kommittéarbetet. Efter att ha tagit del av lagförslaget känner vi oss inte lugnade. Vi ser inga pedagogiska eller praktiska fördelar för någon part av förslaget att involvera Ålands lyceum i den nya gymnasieskolan.
För vår del är vi bekymrade över hur vårt eget utbildningsområde påverkas av omställningarna. Ålands lyceum är idag en välfungerande och resurseffektiv skola, och skolan är just nu mitt inne i en arbetsdryg läroplansreform. Det ligger ett målmedvetet arbete bakom utbildningens nuvarande kvalitet, och våra studerande har också lyckats bra i sina vidare studier.
Skolreformen kommer att få konsekvenser för hela Åland, för näringsliv, landskapsförvaltning och kulturliv. Därför hade det varit så viktigt att förankra reformen på alla nivåer i samhället.
Struktur-07-kommitténs beredningsarbete präglades tyvärr av stor tidspress och bristande öppenhet. Att tidtabellen varit viktigare än innehållet, och att politisk prestige vägt tyngre än sakkunskap, lyser tydligt igenom också i lagförslaget.
Det är förvånande att Struktur-07-kommittén i sitt arbete inte utnyttjade den resurs som lärarkåren utgör. Ändå är lärarna i en nyckelställning varje gång skolvardagens innehåll skall reformeras. Ett svagt förankrat beslut är inte en god grund för en framgångsrik reform.
Under processens gång har alla initiativ till dialog från lärare, övrig personal och studerande bemötts med ointresse. Vi anser att beredningen har gått till på ett sätt som inte hör hemma i en fungerade demokrati.
De studerandes rättssäkerhet är i lagförslaget långtifrån tillfredsställande. Det som är mest oroande på kort sikt är att gymnasiebetygets formella status inte säkerställs. Vilka garantier har vi för att det nya åländska gymnasiebetyget accepteras vid högskolor och andra utbildningsanstalter i Sverige och på fastlandet?
På längre sikt är det oroande att utbildningens innehåll och nivå inte är definierade i lagtexten. Kunskapskraven och innehållet i samma läroämnen skiljer sig i de olika studieinriktningarna, och så bör det vara. Men hur skall betygsättningen se ut?
Lagförslagets skrivningar om gymnasieskolans beslutsstruktur är oroväckande. Vi anser att framtidens skola kommer att lida av demokratiunderskott.
Lärare, skolpersonal och studerande saknar enligt lagförslaget både inflytande och insyn i beslutsprocesserna. I dagens skoldirektioner finns representanter för såväl lärare som personal och studerande. Dessa grupper har inte ens närvarorätt vid den nya skolans styrelsemöten. Hur skall den nya skolan kunna åstadkomma en kreativ atmosfär bland anställda som känner sig maktlösa, och som inte har någon formell kanal för att påverka sin arbetssituation?
Vi undrar hur den omtalade studerandedemokratin kommer att se ut i praktiken. Hur skall det gemensamma studeranderådet fungera i en skola med långt över tusen studerande utspridda över ett stort område?
I ett så litet samhälle som det åländska är det speciellt viktigt med ett mångsidigt kunnande ute i arbetslivet. Samhället behöver utbildningar med olika upplägg och mål, och därför bör vi värna om våra olika utbildningstraditioner. Om all utbildning lyder under samma administration och samma högsta ledning, finns förvisso en del samordningsvinster, men också risk för likriktning.
Att slå samman all utbildning efter högstadiet till en enda koloss ser på pappret ut som ett behändigt förslag. I praktiken är det inte lika enkelt. Det kommer inte att vara lätt att till exempel anpassa schemaläggningen så att de studerande kan välja kurser ur olika studieprogram så som man har tänkt. Tänk bara på all den praktik som ingår i många yrkesutbildningar.
Vi är förvånade över de risker man från landskapsregeringens sida är beredd att ta. Det finns inga utredningar om sammanslagningens konsekvenser på kort och på lång sikt, vad den innebär ekonomiskt, och vad den innebär personalmässigt. Det finns inte ens en skiss över hur den flexibla undervisningen skall genomföras. Som representanter för en stor skola vet vi att det krävs planering och ett tydligt system för att få allt att fungera – hur skall detta system se ut i framtiden?
Vi förstår att en samordning av de nuvarande yrkesinriktade utbildningarna behövs. Men vi tror faktiskt att den nya utbildningskolossen kommer att leda till sämre möjligheter att ge en bra och flexibel utbildning.
Det finns ett behov av att erbjuda studerande vid samtliga utbildningar möjlighet ta del av det kursutbud som finns vid den studieförberedande utbildningen. Vi vill betona att detta är möjligt att förverkliga genom ett utökat samarbete, utan att Ålands lyceum integreras i den nya organisationen.
Vi lärare vid Ålands lyceum anser enhälligt att Ålands lyceum bör stå utanför den nya gymnasieskolan. Finns det ingen annan i det åländska samhället som tycker att denna fråga är för viktig för att klubbas igenom utan allmän debatt?
Lärarkollegiet vid Ålands lyceum
