DELA

Gravvårdar försvinner de facto

När församlingen i Jomala i en annons meddelade om sin lagliga rätt att utradera övergivna gravar tog vi tillfället i akt att lyfta fram det kulturhistoriska arv som finns på våra begravningsplatser och att det fortsättningsvis naggas i kanterna.

Med anledning av vår insändare påpekar kyrkoherden Kent Danielsson att församlingen i Jomala har både kapacitet och vilja att bevara detta kulturarv. Det är glädjande att höra liksom att gravarna på Jomala kyrkogårds gamla sydvästra del har en särskild bevarandestatus och att de vi kallar mariehamnsgravarna längs södra entrégången vårdas av församlingen. (Under tjugo år hade Mariehamn ingen egen begravningsplats.)

Det problem vi diskuterar är gemensamt för alla Ålands församlingar. Hur ofta ser man inte gamla vårdar ovärdigt liggande på marken överväxta eller i bästa fall nödtorftigt lutande i utkanten av våra kyrkogårdar. Värdefulla gravvårdar försvinner de facto. Vi upprepar därför två av våra förslag:

1. Församlingarna tar hjälp av museibyråns etnologer och konstvetare vid bedömningen av gravvårdar som riskerar att avlägsnas.

2. Församlingarna K-märker de kulturhistoriskt värdefullaste gravarna.

3. Vårdar och kors som redan avlägsnats ställs upp på ett värdigt sätt. (De bör stå upprätt men kan väl stå tätt.)

Kunskapen om gravvårdskulturen och stenhuggarkonsten är tyvärr obetydlig i Finland. I vår bok Ljus över gravgården tar vi några steg på ett jungfruligt fält, men riktigt ensamma är vi inte.

Folke Wickström

Jerker Örjans