Gravgårdskritiken är berättigad
Skötseln av Jomalas gravgård har fått berättigad kritik. Jag håller med Linn Dahlblom.
Vi är många församlingsbor som regelbundet, sommar som vinter, besöker våra nära och käras gravar och vi har varit vana vid att vistas på en välskött gravgård och möta trevlig personal. Så har inte varit fallet det år som gått.
Redan i maj var gräset halvmetern högt mellan gravarna. Jag skämdes över hur gravgården såg ut när jag mötte turister och besökare från andra församlingar där.
Själv klippte jag gräset med trädgårdssax otaliga gånger i somrars på de gravar jag skötte om. Ogräset fick också växa fritt i grusgångarna, vilka jag heller inte såg krattade på hela sommaren.
I höstas när gravarna var täckta med fallande löv fanns ingen lövräfsa att finna på hela gravgården. Det var också i princip enda gången jag fick kontakt med någon av dem som jobbar där. Denne hämtade sedan, på begäran, en räfsa från servicehuset.
I maj och juni när gräset växte som allra mest såg jag sällan någon jobba på gravgården. Det kanske är värt att nämna att jag den tiden besöker gravarna minst tre gånger i veckan. Jag sökte kontakt med tf kyrkoherden per telefon utan att lyckas, och skrev då i stället ett e-mail och bad honom göra något åt saken. Något svar fick jag inte, men i mitten på sommaren började man i alla fall hålla efter gräset litet bättre.
Man kan ju gissa på en mängd olika orsaker till varför gravgården sköts på detta sätt, men jag avstår. I stället minns jag hur äkta paret Frideborg och Paul Karlström på sin tid, höll både gravgård och kyrka i perfekt skick – de två lade ner både hjärta och själ i sitt idoga arbete. Gravgården var visserligen mindre då, men det fanns heller inget med redskap och maskiner välfyllt servicehus.
Jag vill också nämna Sven-Olof Hägers långvariga och goda yrkesgärning, de båda unga damer som tog vid efter honom, samt Kari Niskanen, det var alltid en glädje att möta er på gravgården – ni jobbade flitigt och var alltid vänliga och trevliga mot oss som regelbundet hade ärende dit.
Beträffande snöröjningen en vinter som denna kan jag förstå att inte alla gångar kan hållas framkomliga.
Men till våren ser jag fram emot en förändring. Gravgården är en mycket viktig offentlig plats och skötseln av en sådan skall tåla offentlig kritik och förhoppningsvis lära något av densamma.
Maj-Len Lindholm
