Gratis bioavfall går inte att förverkliga – hushållen kommer att få betala
Ålands Radio sände 19.8 en intervju om Svinryggens deponis (SR) biogassatsning. Inslaget hade magert med fakta, men det kommunala bolagets biogassatsning kommer att röra alla.
Bolagets vd berättade att bygglovsansökan inlämnats. Man förmodar att det medföljer en grundlig miljökonsekvensbedömning, då den lösning som Svinryggens deponi gått in för kan medföra stora utsläpp av metan – en växthusgas mångfalt värre än koldioxid. Då explosionsrisk finns förväntas det att beviljandet av bygglovet blir noggrant genomfört.
Svinryggens deponi har till Jomala kommunstyrelse (KST) inlämnat en ”finansieringsplan” som behandlats 10.6 (KST §121). Beslutet lyder ”kommunen som ägare ställer sig bakom förslaget om investering i slutbehandlingsanläggning för bioavfall och detta förutsätter att ägarna hörs om förutsättningarna ändras avsevärt”.
Punktens bilaga om Svinryggens deponis plan visar sig vara bekymmersam. En kassaflödesanalys på basen av informationen i Svinryggens plan visar att anläggningen under 20 år måste uppbära de angivna 150 euro per ton för hushållens bioavfall och 100 euro per ton för slaktavfall, samt börja ta betalt för trädgårdsavfall (samtidigt som grönsaksavfall av någon anledning skall vara gratis).
Att den centrala produktionsutrustningens livslängden skulle vara 20 år utan investeringar är osannolikt. Att de sex jordbrukare, med vilka intentionsavtal tecknats tidigare skulle betala 150 euro per ton för biokol – totalt 25 000 euro per jorbruk per år är inte heller så troligt. Den uppbackningen räcker ändå inte till för att göra Svinryggens deponis anläggning lönsam.
Att Svinryggen nu uppger att biogasförsäljningen är bara en bråkdel av den volym som bolaget fick poäng för i sin ansökan för investeringsstöd till landskapsregeringen ett par år sedan noterar inte kommunstyrelsen. Slutsats: Det blir fortsatta avgifter för hushållen och mindre biogas!
Avfallslagstiftningen ställer villkor på ett kommunalt avfallsbolags verksamhet, men det verkar inte Svinryggens deponi bekymra sig över i sin finansieringsplan. Inte heller kommunstyrelsen i Jomala oroar sig över hur verklighetsförankrad planen är. Man tycks ha en tilltro till att medborgarna förutom kostnaderna för eventuella saneringar av Svinryggens deponis gamla (och nya) deponier glatt skall axla vilka kostnader som helst för en kommunal aktör.
Det återstår att se – men med den politik som aktivt förts nu finns det inte någon framtid för privata avfallsbolag. Det som är bekymmersamt är att de faktiska kostnaderna för avfall smygs undan. Man kan konstatera och vet att avfall kostar, med dagens EU-lagstiftning och miljöpolitik.
Det där med att lova avgiftsfritt var ju bara ett sätt att åsidosätta det privata. Blir Svinryggens planer förverkligade får hushållen betala.
BENGT KARLSSON
MED MER ÄN 20 ÅRS ERFARENHET AV AVFALLSHANTERING
