Granska utan förnedringsjournalistik
Jag vill tacka Nina F för att hon i sin ledare den 31 mars pekar på och tar ställning mot ett mycket otrevlig fenomen i dagens offentliga debatt, nämligen det hämningslösa, för att inte säga smaklösa, sätt på vilket journalister ofta behandlar folk.
Dock skulle jag vilja komplettera Ninas beskrivning med den kanske mest utsatta gruppen, närmare bestämt våra folkvalda politiker.
Enligt de moralregler som i dag tycks gälla för hur demokratiskt valda politiker får behandlas i massmedia är det uppenbarligen både tillåtet och rätt att trakassera dem hur mycket som helst. De förväntas utan att blinka, sakligt och vänligt ta emot och besvara vilka spydigheter, misstänkliggöranden och inkompetensförklaringar som helst.
Jag har svårt att se att motsvarande beteende inom en annan grupp, t.ex. bland skolelever, skulle karakteriseras som annat än mobbning. Anständighet, medmänsklighet och korrekthet saknas stundom helt. Och då skall man minnas att politikerna ifråga ofta fått sina mandat av en majoritet av befolkningen. Man kan därför t.o.m. anse att denna mobbning indirekt riktar sig mot både folkmajoriteten och det demokratiska systemet.
Personligen anser jag att det borde gå att granska den offentliga makten på ett uttömmande sätt utan att tillgripa förnedringsjournalistik.
Eller är det så illa att det bara är sådan journalistik som säljer numera och att detta faktum legitimerar ett beteende som är oacceptabelt i andra sammanhang?
Folke Husell
