Gränshinder II
Svar till Nordiska Rådets president Britt Lundberg angående gränshinder i Norden.
Kära Britt, inte blir problemen mindre av att beklaga sig det måste ske konkreta åtgärder för att bli av med dem. Skattegränsen mot Åland är Nordens största gränshinder och det du åsyftar är politiskt skitsnack och inget annat.
Beträffande Finlands och Sveriges möjligheter att bedriva export och import så går det precis lika bra över Kvarken som över Ålandshav. Måhända bättre över Kvarken om man vill nå atlantkusten i Norge.
I början av 1920-talet var det spritförbud i Finland när Ålands självstyrelse kom till. Spritförbudet kom till för att rädda folkhälsan. Nu lever självstyrelsen på att folk dricker den fördärvliga skattefria spriten. Åland har offrat folkhälsan mot omoraliska pängar och sprit.
Nu blir ett fåtal aktieägare i färjebolagen pengagödda av den skattebefriade spriten som dödar. Pängar korrumperar.
Dom självstyrelsepolitiska genierna måste tänka om.
Jag antar att det är svårt för det personliga samvetet att försvara ett ohemult gränshinder för partipolitikens skull.
Har inte Åland ansvar för att välfärden får dom skattepengar vi behöver så att alla människor blir delaktiga av skattetillgångar till gagn för välfärden och inte bara ett fåtal aktieägare. Inte är det rättfärdigt i ett välfärdssamhälle att smita undan skatt.
Varenda skattecent behövs för vård, skola, omsorg.
Som Mona Sahlin sade ”det är häftigt att betala skatt” förstår inte Åland det. Nej skattegränsen måste bort så att vi på Åland kan leva och handla som normala medborgare i Finland.
Fy skäms Åland.
Bruno Fransholm
