Gör skärgården jämbördig
För att få perspektiv; ”Om landskapet bygger en väg till Långnäs ska den benämnas Åsnestigen”.
Så yttrade sig den frispråkige lagtingsmannen Viktor Arvidsson i Ålands lagting om Siljas hamnplaner för Långnäs. Silja byggde hamnen och landskapet vägen. På den vägen är det än i dag, hamnen är central för det åländska trafikupplägget.
Utbyggnaden av skärgårdens kortruttsystem slutade inte lika lyckligt, i varje fall inte sett med skärgårdsögon. Tre på varandra lagtingsbeslut hjälpte inte. Lagtingets beslut ignorerades av den verkställande makten, landskapsregeringen.
Med stor möda avslutades vägbygget på västra Torsholma med en färjehamn. Det ett tiotal år. Under tiden fick färjorna stånga sig fram längs isrännorna, landskapets trafikbudget sköt i höjden. Ett samlat grepp och långsiktighet saknas. Alla långsiktiga åtgärder lades åt sidan, också underhållsbiten.
Vi skärgårdsbor drog våra egna slutsatser, utflyttningen accelererade och investeringarna anpassades till en trolig utveckling av risk och lönsamhet, i realiteten torkade in. Ständiga hot om in- och neddragningar är förödande. Regionalpolitiken har tilldelats en omvänd funktion.
Debattören Lennart Isaksson m.fl. för på nytt fram tankar på kortrutt. Skärgården går sotdöden till mötes, hävdar de, något vi får smaka på dagligen. Den, sotdöden, slog till för ett tjugotal år sedan.
En maximal utbyggnad av vägsystemen ger korta, rationella färjpass. Turlistor och turtäthet går dramatiskt lättare att göra upp. Kostnaden per transporterad enhet och totalt faller lika dramatiskt. Så tycks nämnda debattörer resonera och så resonerar nog också de flesta av oss skärgårdsbor.
Vårdö förs fram som ett lyckat exempel, och visst är det så. Vägen och bron förde tidsmässigt Vårdö närmare arbetsmarknaden, på dagligt pendelavstånd. Tilltron till systemet växte. Allt blev mycket tryggare och mer förutsägbart, hotbilderna ersattes av befogad framtidstro, nya människor flyttade in.
Övriga delar av skärgården är inte helt jämförbar. Infrastrukturen för oss längre bort måste ha ett upplägg som ger rimliga konkurrens- och produktionsförutsättningar, en hållbar ekonomisk och social utveckling. Vi måste ha ett eget näringsliv och ett näringslivsklimat jämbördigt med övriga delar av landskapet och vår näromgivning öster om Skiftet.
Åland utnyttjar dåligt eller inte alls de regionalpolitiska fördelar EU ger. Åtminstone kan inte jag uppfatta dem. Jämför gärna med Irland, Portugal och Kanarieöarna.
Samhället, majoriteten, har via lagstiftning och budgetstyrning tilldelats all makt att organisera samhället, så är det tänkt och så fungerar det i praktiken. När samhället vänder ryggen till slutar det, samhället, att fungera.
Skärgårdens läge är således ingen tillfällighet. Att uppnå acceptans som jämbördig regiondel kommer att kräva sina offer.
Torsten Nordberg
