Gör säkra kalkyler om invandringen
Jonas Bladh anser att det måste föras en debatt om flyktingmottagandet, och jag håller med honom.
Såg i en artikel att det finns 51.000.000 flyktingar i världen. Det är viktigt att vi även på Åland diskuterar vad vi kan göra.
Det är dock svårt att föra en debatt eftersom ”vanliga” regler inte tycks gälla. Jag brukar ofta ha min utgångspunkt i ekonomi och kostnader. Så även i min första insändare i flyktingproblematiken.
Jag lyfter fram frågeställningar, försöker få reda på kostnader och risker med flyktingmottagning. Jag har blivit förvånad av resultaten. Och jag har, min vana trogen, även haft konkreta exempel för att karikera / förtydliga frågeställningarna.
Andra må kalla mig vad de vill, och de må lägga vilka utgångspunkter de vill på mig, men jag försöker enbart, som vanligt, att hitta någonslags ”sanning”.
Eftersom man från Stadens sida poängterade att staten skulle betala för allt, så konkretiserade jag risken med att beskriva en hemvändande IS-krigare i Vikingterminalen, för att i den följande mening skriva: ”Betalar Staten då också?”
Ibland kanske min satir inte passar in, men en del gillar den. Bladh frågade dock om jag rent av anser att det rättfärdigade Breivik om någon tidning hade refuserat hans insändare. Mitt entydiga svar är NEJ.
Däremot håller jag inte med om att det är lätt att debattera flyktingfrågor på Åland. Den ”långa tråden” på Åland Ekonomi med 650 kommentarer visade kanske behovet?
Min insändare ”50 nyanser av ”rasism” tog 12 dagar att komma i tidningen. En handfull mail och två samtal. I ditt första mail skrev du om ”lögner”, men när jag sänt några länkar, så fick ”lögnerna” bli kvar. Igges replik kom in dagen efter. En ”lill” ABB kan vi få, och det är därför vill jag öppna upp debatten.
JB skriver att det finns en rädsla i samhället för det nya, det okända och att den måste politikerna också ta på allvar. Det håller jag med om, och anser att det är en paradox att Åland, som fått garantier för att bevara svenska språket och kulturen väljer att aktivt ta in personer med andra språk, annan kultur och annan religion. Varför inte hjälpa närmare via Emmaus , FN och andra organisationer?
JB anser dock att jag tappar bort mig i några ställen i insändaren. Det gäller min nyans om våldsbrott och utlänningar. JB talar om ”våldtäktsepidemi” och nämner senare att faktaunderlag sällan håller för vidare granskning.
Låt mig därför förklara mitt tankesätt, så att det kan granskas.
I den ”långa tråden” på Fb kom vi in på våldtäkter och jag försökte beräkna risken. Hade sett en artikel i Hbl (26/4 2012), där man skrev att över 30% av våldtäkterna begicks av utlänningar och att irakierna var 0,1% av befolkningen men stod för 5% av de uppklarade våldtäkterna. På annat håll framgick att överrisken var 53 ggr.
Jag gissade att hela Åland kunde få en population om ca 300 syrier när programmet är klart.
I Finland sker 16,8 våldtäkter / 100.000 innevånare. 29.000 ålänningar ”ska” begå 4,9 och 300 begår 0,05 våldtäkter/år. Men 300 ”irakier i Finland” begår 2,7 enligt statistikcentralen. Jag vill ha en prognos för ”syrier på Åland”. Kan jag ta samma uppgifter? Jag vet att varken Syrien eller Irak är gamla homogena nationer. De bildades efter första världskriget, då Frankrike och England delade upp sina kolonier. Herrarna Sykes och Picot drog gränser utan att bry sig om stammar, religioner etc. Då kan det vara ganska rimligt att risken för personer från Syrien kan vara lika stor som för personer från grannen Irak. De har liknande bakgrund, är kvotflyktingar och integrationsprogrammet är ju likadant.
Så den bästa modell, som jag ser, är att antalet våldtäkter ökar med 2,7/år % av befolkningen. ”Epidemin” innebär en ökning med 55%, men de utgör 1% av befolkningen. Rent statistiskt förekommer även ca 80 våldtäktsförsök under denna period.
Jag tycker detta är mycket skrämmande, men kritikerna hävdar bara envist att jag räknat fel, utan att kunna förklara närmare.
Vad tänker ni kvinnor, mödrar och feminister om detta?
Borde inte den som vill ändra samhället komma med säkra kalkyler över vad som händer när det gäller kostnader, risker för våldtäkter osv?
Senare granskade jag andelen utlänningar (ej Fin-Sve) bland de våldtäktsdömda på Åland. De var 80%. Fungerar integreringen ännu sämre än på fastlandet?
Det finns några ”högriskländer” när det gäller våldtäkter och IS-terrorism. Vissa har båda risker, bl.a. Syrien. Vad jag förstod från fullmäktigemötet i MH, så är det flyktingar från Syrien som är aktuella.
25% av riksdagskandidaterna vill minska flyktinginvandringen med hänvisning till terrorrisken. Då kan man fråga sig varför denna diskussion inte förs på Åland?
Debatten kring flyktingmottagande måste föras. Jag, och kanske även Bladh, vill ha fakta i debatten. Kanske det kunde vara ett alternativ att fråga läsarna i en enkät eller alla ålänningar via ett utskick:
”Vill du att Din Kommun skall ta emot flyktingar från Syrien, Irak, Afganistan, Somalia, Kosovo eller Libyen?”
Stephan Toivonen
Svar: Toivonen fortsätter med sin sifferexcersis, men fortfarande finns det en hel del brister i resonemanget. För det första har Mariehamns stad beslutat att ta emot 20 kvotflyktingar i ett första läge, därefter 15 personer i fyra intervaller fram till 2027. Det utgör 80 personer. Toivonen får detta till 300. När det gäller våldtäktsstatistiken i Finland bör den kompletteras med bakgrundsinformation, det är här jag tycker att uträkningen brister. Hur många personer handlar det om? Var har våldtäkterna utförts? Vi vet att de allra flesta våldtäkter utförs i hemmet i nära relationer, inte ”på stan”. Inte sällan döms samma våldtäktsman för flera våldtäkter mot samma offer. Hur detta spelar in i Toivonens statistik vet inte.
Skulle vi tillämpa samma tankesätt som Toivonen gör gällande våldtäkter när det gäller terrorhotet borde vi vara rädda för norrmän. Det var en norrman som utförde det värsta terrordådet i Västeuropa det senaste decenniet, med 78 dödsoffer. Men så dumma är vi förstås inte att vi därför stänger gränserna mot Norge.
Fler människor är på flykt i världen än någonsin efter andra världskriget. Vi kan, och ska hjälpa många av dem på plats genom bistånd. Men alla kan inte skapa sig nya liv i flyktingläger, många kommer aldrig att kunna återvända till sina hem. Dem kan och ska vi hjälpa genom att ge dem en fristad och chans till ett nytt liv. Det är vårt moraliska ansvar.
Jonas Bladh
Chefredaktör
