Golfbanor har tagit över
Vi sprang i backarna och längs dikesrenarna i det anrika Kastelholm. Vi såg de välmående skördefälten mogna till skörd, då hösten nalkades. Vi såg de över 100 kossorna gå och beta på åker och äng, då höskörden körts in i ladorna.
De gick på ängarna vid Alåker och i backarna mot Simhusudden. Ända fram till Nytorpet där den gamla äppelträdgården stod igenvuxen sträckte sig reviret. Med längtansfulla ögon såg de ibland mot den stora ängen som sträckte sig fram till Näs – torp gräns – men det var förbjudet område.
I dag är dessa natursköna platser med en artrikedom av blommor och växter inte längre vad de var då. Landskapsbilden är förvandlad och sporten golf har tagit över kulturlandskapet.
Men jag fortsätter vandringen ner förbi åkern Kaanan, förbi Marhålet, till höger ligger Frukostkullen, där kungsgårdens arbetare fick ta paus för mat, när de i slåtter- eller skördetider hunnit klara av halva dagens ”beting”.
Vi såg och njöt av lugnet och den trygga vardagspulsen. Vi sprang över Storängarna och såg de välmående stugorna och husen som byggts av f.d. statare och arbetare från gården. De hade fått bygga på arrendejord och hade glatt sig den dag då bestämmelserna kom så de fick lösa in sina markområden.
Till vänster höjer sig det majestätiska Storängsberget och till höger glittrar Skutvikens vatten i solskenet. Från Skutviken tog många gånger far och mor och vi barn ekan och rodde runt stränderna till Stornäset och Småholmarna. Där simmade vi och solade och skar vass som vi sedan tog med i ekan, hem till mat åt ko och får. Stornäset var trolskt och hemlighetsfullt och vegetationen lockade till upptäckarglädje.
Nya generationer har kommit som också sett och ser naturen som en tillgång och en förutsättning för blomstrande lantbruksnäring. En tillgång både för ortsbefolkning och trötta storstadsturister. De har också fått se hur denna natur lagts under andra intressenters händer och bestämmanderätt.
Visst blev ju golfbanan fin! Gräset och greenerna gröna och pengarna ”strömmar in”. Men landskapsbilden förändrades totalt och kan aldrig helt återställas, även om golfintresset någon gång skulle svalna.
Hur många sällsynta växtarter har utplånats? Hur mycket konstgödsel fordrar dessa ständigt gröna, nyklippta banor. Hur mycket bidrar avrinningen från dem till nedsmutsningen av berörda vikar och vattendrag?
Om landskapsregeringen får som den vill kommer ännu större områden av Kastelholm att förvandlas till ett oigenkännligt landskap. Nya stränder och vikar blir förorenade. Nya områden blir förbjudna att nyttjas av ortsbefolkningen. Den ortsbefolkning som orkar bli kvar då närmiljön förvandlas till oigenkännlighet och ”Tillträde förbjudet” – eller ”Tillträde på egen risk”, skyltar kommer upp. Allt för pengarnas skull!
Jag kan inte låta bli att tillägga: ”Bygg nya golfbanor. Lägg ner lantbruksnäringar och Naturbruksskola. Snart kanske också ÅCA och Dahlmans. Vi kan ju importera mat från andra EU-länder”.
Tack Bror Lundberg för din dråpliga insändare om Laby. grässtrået i tidningen av den 6 nov..Den satt mitt i prick.
Doris Jansson
