Goda skäl för att vara socialdemokrat och feminist
I två känslosamma, närmast ”hatiska” insändare protesterar Jack Christenbrunn och Runa-Lisa Jansson mot förslaget till en ny avgiftsstadga för ÅHS. Insändarskribenterna blandar friskt ihop saker och ting vilket omöjliggör en vettig diskussion. Låt mig understryka följande.
Förslaget innebär en förhöjning av kostnadstaket för vissa pensionärer. I åldern 65 till 75 år höjs kostnadstaket från 120 euro till 475 euro, dock så att de som har mindre inkomster än ca 1800 euro per månad får ett lägre högkostnadsskydd som föreslås vara 125 euro. De exakta följderna av förslaget i enskilda fall kan inte förutses. Men de konsekvensbedömningar som gjorts visar på marginella förändringar för grupper som har råd med förändringen. Hundra procents säkerhet kan inte uppnås i fråga om konsekvenserna. Om de visar sig orättvisa finns det säkert politisk beredskap att justera avgiftsstadgan.
Ordförandena för Mariehamns pensionärsförening och Norra Ålands pensionärsförening har inget att invända mot förslaget.
Insändarskribenterna är kritiska till pensionssystemet. Det har säkert många skäl att vara. Regeringen i Mariehamn kan dock inte ändra pensionssystemet eftersom det är en riksangelägenhet. Frågorna avgörs av Finlands riksdag i Helsingfors. Bästa sättet att påverka pensionssystemet är att kontakta Ålands riksdagsman Mats Löfström.
Runa-Lisa Jansson skriver om ”pensionärernas medelinkomst” och jämför med medeltemperatur. Den relativa fattigdomsgränsen utgår från 60 procent av landets medianinkomst vilket är något helt annat. Inte obetydligt i sammanhanget. Om man utgick från medelinkomsten skulle betydligt fler klassas som fattiga.
De stora skillnaderna i pensioner mellan kvinnor och män är inte acceptabla. Men så länge pension utgår från förvärvsarbete kommer män att ha betydligt högre pension än kvinnor. Män har högre lön, arbetar heltid och tar inte ut föräldrarledighet i samma omfattning som kvinnor. Resultatet är bättre pension än de flesta kvinnor får. Glappet är ett resultat av ojämställdhet särskilt under småbarnstiden. Detta kan lösas genom ökad jämställdhet eller ett system där papporna tar ett större finansiellt ansvar för mammornas stora omvårdnadsansvar för barn, hem och andra familjemedlemmar.
Det sista är goda skäl nog för att vara både socialdemokrat och feminist.
Barbro Sundback,
pensionär
