DELA

Genusvetenskap är i dag inte en vetenskap

Innan jag läste genusvetenskap så hade jag jag läst filosofi, statsvetenskap, sociologi och juridik. Det stod omedelbart klart för mig att undervisningen i genusvetenskap inte var som annan undervisning.

Jag var van vid att kritik var det som drev undervisningen framåt. Det var genom att kritisera som man lärde sig något. Kritik välkomnades.

Undervisningen i genusvetenskap påminde mer om ett väckelsemöte där kritik argsint viftades bort.

När jag sedan, mest på skoj, började läsa genusvetenskapliga uppsatser så framstod det med klarhet att slutsatsen ju var given redan på förhand. Nämligen att män förtrycker kvinnor.

Man började så att säga i fel ände. Även om en uppsats börjar med en teori som man antar kommer att leda till en viss slutsats så är det ett absolut krav på vetenskaplighet att slutsatsen inte får vara given på förhand.

Genusvetenskapen är också känd för att bara ha en sociologisk förklaring till varför män och kvinnor är olika. Den går i korthet ut på att män fostras att styra över kvinnor och organisera sig i en organisation kallad patriarkatet. All världens ondska kommer just från detta patriarkat.

Skillnaden beror, enligt genusvetarna, bara på uppfostran. Inget annat.

Det här motsägs av all annan forskning på ämnet i biologi och medicin.

 

Man kan säga att vad genusvetare gör är att skapa en helt ny fysik, utan att ta hänsyn till matematik.

All vetenskap hänger ihop. Det är ett grundantagande inom vetenskap. Utom då för genusvetenskap, enligt genusvetarna.

Ett tredje problem som genusvetenskapen haft är att slutsatsen inte har kunnat upprepas med samma premisser utan leder till olika resultat. Ett ytterligare tecken på ovetenskaplighet.

Den stödteori som genusvetarna gärna använder; strukturalismen, används vad jag vet inte längre av någon förutom genusvetare. Den har använts inom antropologi. Den är relativt ofarlig om man använder den för att beskriva vävningsmönster hos indianstammar, men den blir sprängstoff om man skulle tillämpa den på till exempel judar i Tyskland på trettiotalet. Den kan användas i rasistiska syften.

Den ideologiska feminismen ligger också rasimen nära i det att man anger en grupp i samhället som varande ansvarig för allt ont

MARTIN ENEROTH