Gemenskap och glädje för IFK
I en insändare i Nya Åland (tisdag 20 mars) riktar Jan Erik Sundberg frän kritik mot IFK:s sportchef Stephen Ward och IFK:s juniorverksamhet. Bland annat påstås att juniorfotbollen inom IFK sköts enligt gammal öststatsmodell, vilket inte bara är helt fel utan även sårande och kränkande. Den gamla öststatsmodellen bestod av benhård disciplin, omänskliga förhållanden och lidanden, systematiskt fusk och dopning. Att som tränare, och dessutom ideell sådan, bli jämförd med den gamla öststatsmodellen är varken speciellt roligt eller uppmuntrande.
Till själva sakfrågan. Den beskrivning som ges i insändaren stämmer inte överens med den bild vi har och som hela IFK:s juniorverksamhet strävar efter att uppnå. Det finns idag ca 400 spelare inom IFK:s fotboll och bland dessa många spelare är naturligtvis ambitions- och intressenivån olika. Vissa spelare vill träna nästan alla dagar i veckan, medan andra tycker att en gång är passligt. Inom IFK är alla välkomna att delta oavsett ambitions- och intressenivå, men vissa spelregler finns för alla nivåer. Om det finns oklarheter kring detta, kan orsaken bero ett missförstånd i kommunikationen, som kunde lösas internt inom den nämnda gruppen, istället för att smutskasta de ca 80 tränare och ledare som jobbar ideellt inom föreningen?
Det som IFK, liksom många andra klubbar, tydligare poängterar i år är vikten av att utvecklas på en för personen rätt och lagom nivå. I korthet innebär det att målet för IFK är att de som (för tillfället) tycker att träning en gång i veckan är lagom, kan delta under de förutsättningarna. De som vill träna flera gånger i veckan, ska naturligtvis också beredas möjlighet till en högre träningsmängd, vilket man även får i dagens IFK. Ett lysande exempel på detta är P-92, som består av hela 28 spelare, med klart varierande intressenivå. Naturligtvis kan det i årskullar med få spelare vara svårt att få rätt och lagom nivå att gå ihop, men det mesta kan lösas med sunt förnuft.
Historiskt sett har väl IFK och juniorverksamheten sällan mått bättre. A-laget slutade femma i ligan i fjol, vi fick en spelare i A-landslaget för en tid sedan, både unga tjejer och killar kallas kontinuerligt på landslagsläger, det finns massor av juniorer, engagerade ledare och föräldrar och dessutom har vi en ny och fin arena i Mariehamn. Trots att alla som deltar i verksamheten ska känna sig stolta över de nämnda framgångarna, finns naturligtvis mycket som ännu kan förbättras. Ett led i att utveckla verksamheten är till exempel att föra en öppen och konstruktiv diskussion bland ledare och föräldrar.
Till sist. Oavsett på vilken nivå verksamheten och de enskilda spelarna befinner sig på, skall ledorden inom föreningen fortsättningsvis vara gemenskap och glädje.
Juniortränare i IFK
Thomas Fonsell
Kenneth Nylund
Jonas Henriksson
Jan Patrik Svahnström
Stefan Fonsell
Marcus Koskinen-Hagman
Uffe Danielsson
Klaus Pärnänen
Ingvar Darnemo
Dan Sjuls
Johnny Westerlund
Michael Sundström
Christoffer Sundman
Lasse Lundell
Mikael Virta
Stefan Axberg
Robert Söderdahl
Peter Enberg
Mona Wasström
Krister Sund
Yngve Johansson
Henrik Andersson
Ove Heinonen
Ralf-Åke Mattsson
