Gemensamt med Irland
Alldeles oavsett skillnaderna till omfång, befolkning och konstitutionell status mellan Åland och Irland såsom ett självstyrt landskap i Östersjöregionen respektive en självständig republik vid Atlantens våg, finns det ändå en hel del gemensamma drag som inför andra samhällen möjligen ter sig som gemensamma särdrag.
Irland som tillträtt ordförandeskapet i den Europeiska Unionen, identifierar sig på samma sätt som Åland som ett ö-samhälle. Både Åland och Irland har in i modern tid åsamkats en betydande utflyttning av sin arbetskraft, inte minst till de länder som en gång dominerade öarnas historiska öden, nämligen Sverige och Storbritannien. Irlands födslovåndor kan till sin våldsamma urladdning inte jämföras med Ålands fredliga utveckling även om stubintråden också en gång började brinna på våra breddgrader som historikern Kenneth Gustavsson insiktsfullt belyser i sin senaste bok ”Ålandsöarna – en säkerhetsrisk?”.
På sin vandring från sägnernas hövdingadömen med paradoxalt muntra krig och sorgliga ballader som förundrade författaren Frans G Bengtsson, över den kungliga unionen med England, till formell självständighet, genomgick Irland en metamorfos som något mer påminner om Finlands nyckfulla öden i det ryska samväldet, med ”home rule” (självstyrelse), territoriell omvandling, frihetskrig och inbördeskrig, fristat och erkänd självständighet som egen republik.
Irland har nyligen framlagt sin programförklaring för ordförandeskapet i den Europeiska Unionen. Inte helt oväntat står ”stabilitet, nya arbetstillfällen och tillväxt” i förgrunden för ordförandelandet med dess svårt sargade, men långsamt återhämtade, nationalekonomi. Den keltiska tigerns konvalescens står i djup tacksamhetsskuld till doktor EU. Landets näringspolitiska ambitioner är i högsta grad intressanta för Åland. I det irländska programmets kapitel om en integrerad maritim policy, erinras vällovligt om att Europa består av 89.000 kilometer kustlinje och att den ekonomiska verksamheten på, vid och från havet sysselsätter 5,4 miljoner europeiska medborgare i de mångsidiga näringsfång som förutses expandera till att omfatta 7 miljoner yrkesverksamma år 2020. I ett nordiskt perspektiv har de maritima näringarna, och de s.k. ekosystemtjänsterna, senast aktualiserats i Sveriges, Finlands och Ålands marina strategier.
Inom parentes övertog Irland ordförandeskapet från en annan ö, nämligen Cypern där Limassol-uppgörelsen i oktober 2012 fokuserade havets betydelse för sysselsättning och tillväxt. Såsom ö-nation fäster Irland stor vikt vid de maritima frågorna och på motsvarande sätt som på Åland, knyter man förhoppningar till främjandet och utvecklandet av hållbart fiske, hamnar, färjor och sjötransporter, förnyelsebara energislag som vind- och vågkraft, turism men därutöver bioteknik och mineralutvinning på havsbotten.
Irland önskar både förvalta överenskommelsen från Limassol och förfina vad som kallas en integrerad maritim policy. I programmet för det europeiska ordförandeskapet ingår också förslag om fysisk planering av kust- och vattenområden som kan balansera resursutnyttjandet mot nya hållbarhetskrav som ett led i den s.k. blåa tillväxt där också besöksnäringen ingår.
En ansats till en sådan policy antogs för övrigt i Västra Götalands-regionen på den svenska västkusten 2008. Den maritima policyn har fått ”vind i seglen” av det Centrum för havsforskning som började sin verksamhet i Göteborg 2011 och Centrum för turism vid Handelshögskolan i samma stad. Policyn har nyligen utvärderats av regionen i samarbete med Chalmers och Göteborgs universitet i rapporten ”Maritima kluster i Västra Götaland” (november 2012). I denna noteras det västsvenska Turistrådets anslutande målsättning att utveckla skärgården till en reseanledning för internationell maritim turism.
Irlands nationella turistorganisation har sedan ett antal år bedrivit framgångsrika arbetsmarknadsprojekt för att genom utbildning och praktik öka intresset för bl.a. hotell- och restaurangnäringen för arbetslösa ungdomar.
Dessa erfarenheter, och den vändning som den irländska besöksnäringen nu genomgår efter flera år av stagnation, är väl värda att följa från åländskt håll liksom det fortgående erfarenhetsutbyte mellan strandstater och kustbygder i Europa som Irland tagit över taktpinnen för.
Jörgen Lundqvist
Ordförande
Eckerö Närings- och kulturnämnd
