Ge de arbetslösa en chans!
Att vara arbetslös mer än ett år idag kan innebära att en ödesdiger barriär mellan individen och arbetslivet byggs upp. Med syftet att förbättra den arbetslösas tillvaro förselås därför en motprestation för arbetslöshetsersättning. Följden av detta kommer att vara en vinst för både den arbetslöse i form en meningsfull vardag samt ett utvecklat socialt liv, men också för samhället som helhet.
I landskapets budget för år 2014 finns 3 500 000 euro budgeterat för arbetslöshetsersättningar. Enligt bokslutet för år 2012 kostade arbetslöshetsersättningarna 2 488 655. Jämfört med 2014 års budget är det alltså en ökning med otroliga 40 %. Är detta rimligt? Hur länge kan denna ökning fortsätta innan samhället vill ha något tillbaka?
Motprestationen kan göras i form av enklare samhällsarbeten – saker som vi inte har pengar nog att göra idag – kratta löv, avlägsna graffitti och måla fasader, bistå äldre, praktisera på arbetsplatser och så vidare. Det ska inte längre vara möjligt att gå långa perioder med betalt uppehälle utan att krävas något i gengäld. Klarar man av att hjälpa till ska man också göra det.
Det gäller att hitta en balans mellan morötter och piskor. Man får ordning på sina rutiner och känner att man gör nytta och bidrar. Dessutom ges enligt vanlig ordning ett arbetsintyg av handledaren, förutsatt att man har hållit tider och arbetat flitigt. Detta arbetsintyg kommer att hjälpa den arbetssökande betydligt när det sedan är dags att ta steget ut i det riktiga arbetslivet.
Förslaget är redan omdebatterat i Storbritannien, där George Osborne har lyft frågan. I artikeln Jobba för dina bidrag (Daily Mail, 29.9.2013), säger Osborne, fritt översatt, ”Det ska inte längre gå att få bidrag utan att göra någonting. Folk ska arbeta för att få sina bidrag och det kommer att hjälpa dem att få ett arbete. Det här är den enda ak tiviteten som på riktigt gör dem redo för arbetslivet”.
Ska verkligen de sjuka och handikappade tvingas till detta, kanske någon häver ur sig. Tänker man ett varv till inser man dock att de sjuka och handikappade inte lyfter något arbetslöshetsersättning över huvud taget utan istället lyfter helt andra typer av bidrag som inte omfattas av en reform som denna.
Risken att bli sjuk är mycket större om man bara ligger på soffan hela dagen och känner sig som en tung börda för samhället. Skammen kan bli enorm och många skulle uppskatta om de fick chansen att hjälpa till med vad de kunde. Detta system skulle vara extremt nyttigt och hälsosamt för de arbetssökande. Det är bra för människan att få rutin i vardagen. Låt henne göra rätt för sitt bidrag och ge henne en skjuts in i arbetslivet.
Unga högersinnade
