Ge de äldre den sjukvård som de har rätt till
De gamla och sjuka som bor på något av de kommunala äldreboendena på Åland eller har kommunal hemtjänst har inte tillgång till den sjukvård de borde få.
Förklaringen till detta är inte att någon illvillig kraft önskar att det ska vara på detta olyckliga vis.
Nej, förklaringen är helt enkelt att all hälso- och sjukvård på Åland ligger under ÅHS som har landskapet som huvudman.
Socialvården och dit hör äldreomsorgen är en social angelägenhet som kommunerna bär ansvar för. Vår lagstiftning inom dessa politikområden avviker inte särskilt mycket från motsvarande lagstiftning i riket. Skillnaden är administrativ och den har förödande konsekvenser för många äldre sjuka personer. I riket är social- hälso- och sjukvården en kommunal angelägenhet.
Det betyder att när man utvecklar äldreomsorgen i riket har kommunerna inte bara socialvårdspersonal utan bland deras anställda finns också läkare och annan sjukvårdspersonal. Dessa resurser kan av kommunerna i Finland på ett samordnat sätt erbjudas de äldre.
Inom det effektiviserade boendet (ESB) och institutionsboendet som de åländska kommunerna aktivt byggt upp kan de äldre inte räkna med att få tillräckligt med läkartjänster och därmed inte heller tillräckligt med adekvat sjukvård.
De äldre som har särskilt boende blir allt skörare och lider numera ofta av många sjuk-domar. Detta kräver en hel del sjukvård som kommunerna inte är skyldiga att tillhandahålla. Gullåsen motsvarade bäddavdelningarna på de kommunala hälsocentralerna i riket. Eftersom Gullåsen var en del av ÅHS fanns det läkartjänster och andra medicinska resurser som de äldre kunde få.
Logiken bakom nedstängningen av bäddavdelningarna på Gullåsen var att man inte ska bo på ett sjukhus och att äldre med kroniska sjukdomar ska bo med stöd i särskilt boende.
Följaktligen är läget på Åland det att kommunerna efter att äldre behandlats på sjukhuset får ta emot allvarligt sjuka äldre som kanske inte lider av akuta problem men som ändå är i behov av kontinuerliga läkarkonsultationer för att hemsjukvården och den kommunala äldreomsorgen ska fungera effektivt.
En annan konsekvens av den åländska lösningen med all hälso- och sjukvård inom ÅHS är att de närvårdare som arbetar inom kommunens äldreomsorg bara delvis får använda sina yrkesfärdigheter eller kompetens. Detta är resursslöseri och ytterst frustrerande för många som arbetar inom äldreomsorgen.
Den sjukvård som förekommer i kommunen är framför allt hemsjukvård (ÅHS) samt enstaka kommunalt anställda sjuksköterskor som jobbar som omvårdnadsledare och föreståndare.
Bristen på tillräcklig sjukvård för de äldre i äldreboenden och i kvarboende med hemtjänst innebär otrygghet, kvalitetsbrister och ineffektivitet. Den åländska äldreomsorgen måste i detta avseende förändras och förbättras.
Alla äldre oberoende om de bor hemma eller har plats på ett kommunalt äldreboende har givetvis samma rätt till sjukvård som alla andra medborgare i vårt landskap.
ÅHS ansvarar också för denna grupps sjukvård.
Om de äldre inte kan komma till sjukhuset på grund av sjukdomar och/eller funktionsnedsättningar ska vården komma till de äldre.
Nu är det många svårt sjuka äldre som under långa perioder åker fram och tillbaka mellan sitt hem eller kommunala äldreboende och sjukhuset.
Det kallas allmänt ”fredags-karusellen”. Detta är inte optimalt för bräckliga äldre som särskilt på fredag förmiddag skrivs ut från sjukhuset och förs till ett äldreboende eller hem för att snart igen vara på sjukhus, skrivas ut igen och så vidare. Detta måste vi ändra på. Det är inte människovärdigt.
Det är landskapsregeringens ansvar att hitta en human lösning som innebär att de äldre på kommunens äldreboende och hemma får tillräckligt med läkartjänster och att den utbildade personalen ges rätt att utöva sin kompetens.
Detta löses genom avtal mellan kommunerna och ÅHS. Det är inte kommunerna som ska svara för detta.
ÅHS är skyldig att ge alla det vill säga också de äldre sjuka människor sjukvård oberoende av deras boendeform. Kommunerna ansvarar för socialvården. Om vi har egna lösningar på Åland ska de vara bättre, inte sämre än i riket. De allra svagaste i vårt samhälle får nu ta stötarna för ett sjukvårdssystem som inte tar hänsyn till allas lika rätt till sjukvård.
Ansvariga ministern och lantrådet måste sammankalla berörda parter och se till att ÅHS resurser också beaktar de äldres rätt och behov av sjukvård oberoende av var de bor.
BARBRO SUNDBACK (S)
