Ge allmänningarna högre status
Ofta tänker vi att det finns två tillvägagångssätt i förvaltandet av naturresurserna. Antingen mer privat ägande där alla får ansvara för sin egen del, eller ett förstatligande där det offentliga planerar upp mark- och vattenanvändningen.
Den här uppdelningen har skapat onödiga låsningar. Det finns en välbeprövad tredje väg där brukare organiserar sig utan statlig inverkan för att hantera en gemensam resurs: de traditionella allmänningarna.
En allmänning hanteras inte för ackumulering av kapital eller vinst, utan för en stadig produktion av välstånd. En allmänning kan inte säljas eller ges bort. Då den är baserad på en levande resurs, som en skog eller ett havsområde, har brukarna intresse av dess långsiktiga skydd. Denna gemensamma ägandeform ger frihet till egna regelverk som lämpar sig för unika förhållanden med stor förmåga att anpassa sig efter lokalkännedomen.
Den åländska allmänningen har utgjort en betydelsefull del av den åländska samhällsmodellen. Utöver den egna marken fanns länge landskapsområden, skogar och liknande under gemensam förvaltning med detaljerade regelverk. Det handlar om allt från samfälligheter, byalag och andelslag. Ett gott exempel är systemet med fiskelag. Enligt en rapport från Nordiska ministerrådet har denna urgamla samverkansform visat sig underlätta kontroll av fiskbestånden och minskat risken för överfiske i förhållande till våra närområden. Dessutom är grundtanken att lokala resurser ägs och förvaltas av lokala, åländska krafter rentav nedskrivet i internationella överenskommelser.
Det senaste seklets strukturomvandling har styckat upp skiften och minskat betydelsen av allmänningarna. Många allmänningar har växt igen då den aktiva förvaltningen upphört. Det är nu dags att återanvända värdefull kunskap och erfarenhet om hur vi gemensamt förvaltar våra naturresurser för att uppnå ett friskt ekosystem.
För naturvård handlar inte enbart om mer eller mindre privata åtgärder eller mer eller mindre inköp av mark för naturreservat. Det handlar också om ett gemensamt, aktivt förvaltarskap av allt levande så att alla kan ta del av värdeskapandet.
Låt oss stärka allmänningarnas roll med målet att återhämta den åländska naturen. Det kan handla om att ge samfälligheter status som naturvårdsområden, att underlätta frivilliga avsättningar, att ge särskilda stöd för eller att förenkla byråkratin för naturvårdsinsatser i gemensamt förvaltade områden. Till dessa insatser hör exempelvis hamling, bete, viltvård samt anläggande av gäddfabriker och andra våtmarker. Att tillsammans bedriva aktiv naturvård ska vara enkelt.
Det finns något djupt åländskt förankrat i att sköta naturen tillsammans och lokalt. En diversifiering av ägandeformerna och en högre status för allmänningarna skulle både värna det immateriella åländska kulturarvet och den biologiska mångfalden på samma gång.
HÅLLBART INITIATIV
