Gällande tillämpningarna av alkohollagen
I dagarna behandlas tillämpningen av den nya alkohollagen på Åland i lagtinget. I samband med detta önskar jag lyfta några punkter som kan vara relevanta att fundera kring. Lagförslaget rimmar illa med det alkohol-, narkotika, dopnings-, tobaks-, och spelpolitiska program som vi inom samordningsprojektet för ANDTS-arbete och därtill kopplade arbetsgrupper har jobbat för att uppfylla under de senaste fyra åren. I det politiska programmet kan man bland annat läsa att målsättningen är att totalkonsumtionen, tillgängligheten och missbruket av alkohol ska minska, något som inte stöds av lagförslaget som istället medför ökad tillgänglighet. Och ökad tillgänglighet innebär enligt forskningen ökad konsumtion.
Den totala alkoholkonsumtionen minskar dock i Finland och ÅSUB:s kommande undersökning om ANDTS-bruk får utvisa om så är fallet även på Åland. Men en fråga man bör ställa sig är inom vilka grupper alkoholbruket minskar? Vi vet att alkoholkonsumtionen inte fördelar sig jämt i ett samhälle. I Sverige står den tiondel av befolkningen som dricker mest för cirka hälften av den årliga totalkonsumtionen. Man har inte heller sett en minskning av alkoholrelaterade skador till följd av den minskade konsumtionen, utan tvärtom har de alkoholrelaterade skadorna ökat i Finland de senaste åren. Det tyder på att de med risk- eller missbruk fortsatt har en hög konsumtion av alkohol som leder till skador. Det är också de som har svårigheter med att kontrollera sitt drickande som blir särskilt utsatta när tillgängligheten till alkohol ökar i samhället. De behöver stödjande miljöer, inte stjälpande.
Poängteras bör också att det inte är några ringa skadeverkningar som alkoholen ger upphov till. Med hjälp av modelleringsverktyget ”International Model for Alcohol Harms and Policies” har man uppskattat antalet alkoholrelaterade sjukhusfall i Sverige till 59 469 år 2014 och motsvarande siffra i Finland till 46 016 år 2016. Sett till andel av alla sjukhusfall för respektive år motsvarar det 3,8 procent i Sverige och 6,3 procent i Finland. I bägge länder överstiger den årliga prevalensen av alkoholrelaterade sjukhusfall andelen sjukhusfall för covid-19 år 2020.
Åland saknar behörighet att lagstifta i de frågor som rör alkoholförsäljningen i detaljhandeln, och merparten av den konsumerade alkoholen kommer de facto därifrån. Gällande servering av alkoholdrycker har dock Åland lagstiftningsbehörighet, och även om andelen alkohol som dricks på serveringsställen är mindre än den som köps i butik bör den lilla möjligheten att skydda befolkningen mot alkoholens skadeverkningar tillvaratas. Framför allt när det gäller våra barn och unga. A-klinikstiftelsen i Finland uppger att nästan var tredje ungdom någon gång påverkats negativt av sina föräldrars alkoholbruk, cirka en av tio påverkas allvarligt. Vuxenvärlden bär ett ansvar för ungas välmående och vi behöver visa att det finns aktiviteter som går bra att utföra utan alkohol. Och varför ska fotboll nödvändigtvis inkludera öl och kulturevenemang inkludera vin?
Det är väl inte ett tankesätt vi vill föra vidare till våra unga? Alkoholen är redan närvarande vid flertalet olika evenemang och att släppa in alkoholen även på läktarområden innebär att vi ytterligare förstärker den problematiska alkoholnorm som vi har i vårt samhälle. Vi vet att ungdomar på Åland anger att de mår sämre än unga på fastlandet (enligt enkäten Hälsa i skolan) och förhållandevis dåligt i relation till unga i Sverige (enligt Drogvaneundersökningen). Vad detta beror på kan man spekulera i, men tydligt är att också våra ungdomar är i behov av stödjande, inte stjälpande, miljöer.
ERICA ÖSTRÖM
PROJEKTLEDARE FÖR FOLKHÄLSANS SAMORDNINGSPROJEKT FÖR ANDTS-ARBETE
