Galet som ett aprilskämt
Med risk för att ha drabbats av ett hårresande aprilskämt, måste jag ändå ta till pennan.
Stackars Sottunga. Efter att ett antal år ha sjunkit allt djupare ner i ett ekonomiskt moras, skall den arma kommunen nu fixas upp av någon vettvilling till arkitekt med framtidsvyer. Att planerarna av lyxhotellet har valt Havsvidden som förebild syns blott alltför tydligt. Anläggningen i Geta har ju som känt våldfört sej på den mest magnifika kustlinje som Åland och Finland kan uppvisa. I Sverige gjorde man ett motsvarande kustlandskap till världsnaturarv!
Hotellplanerna i Sottunga uppvisar ett typiskt högurbant stuk. Man tänker uppenbarligen breda ut sej med fem-sex barackliknande byggnader över tiotals hektar klippigt strandlandskap i naturtillstånd. I bortåt tusen år har människor byggt och bott i skärgården och anpassat sitt byggande till de naturliga förutsättningarna, terräng, hamn, väder och vind, sommar som vinter. Under 1950-och 60-talen spred sej ett liknande strandexploateringstänkande som de nu aktuella arkitekterna tycks förespråka, i den åboländska skärgården, med modernistiska kåkar uppspretade på standklipporna. Det har byggnadsnämnderna fått skämmas för i snart ett halvsekel!
De lyxiga husen i Sottunga ska till och med hänga ut över vattnet. Alldeles uppenbart har tillskyndarna inte besökt byggplatserna när nordanstormen ryter över Delet. Sämre läge för ett bostadshus, längst ut på de mest exponerade uddarna, kan knappast upphittas. Och så har man ännu mage att kalla det hela ekologiskt byggande. Hujedamej!
Det förefaller tydligt att hela konceptet riktar sej till ett kundsegment med mera pengar än vett. Säkert blir det trivsamt för vissa med friluftsaktiviteter som vattenskootertävlingar och parasailing runt kobbarna. Kanske kan man reservera nån av uddarna med fria vidder för lerduveskytte? Är man tillräckligt framfusig, kanske man t.o.m. kan ordna med undantagslov för sträckskytte på allor om vårarna, för att inte tala om jakt på höstens passerande sälsteg. Bara fantasin sätter gränser för allt man kan få till stånd. Och skärgårdsnaturen finns ju där som en obetalbar kuliss för alltihop. Möjligen kan det bli svårt att få till en golfbana därute, men snart nog kommer nån på att terrängen är som gjord för trial med fyrhjulingar och andra terrängfordon.
Nej, bästa sottungbor, planerare och framtidsvisionärer. Försök att inse att det finns en ständigt växande kundkrets av sant ekologiskt tänkande, insiktsfulla människor med god ekonomi och mycket tid, som vill uppleva genuint naturnära samhällen i hållbart samspel med sin miljö.
Det är inte svårt att se Sottunga som ett sådant samhälle, där husbyggandet kommit över mögelhusperioden och gått in för ekologiskt sunda byggnadstraditioner både vad gäller husens konstruktion och placering i terrängen, t.ex. stockhusbyggande. Grunden finns redan där sedan mer än två sekel tillbaka.Likaså har man djupa traditioner av odling av ekologiskt sunda grödor, det gäller bara att genomskåda falskheten i det kemisk-tekniska sidospåret som jordbruket hamnat i. Människor frågar idag efter närproducerad, hälsosam mat utan dubiösa kemikalier.
Allt fler vill uppleva och lära sej de grundläggande systemen i naturen, skärgårdens unika växtsamhällen, fågellivet med artkunskap, de geologiska sammanhangen, hållbart kontinuitetsskogsbruk, markens lavar, mossor och svampar, livet i strandvattnen, undervattens-naturstig, kurser i vrakdykning, traditionellt fiske, kurser i fiskeredskapstillverkning, praktisk båtnavigering, allmogebåtsbyggande och -segling, segelsömnad, trä- och repslöjd, stjärnskådning, hantering av fisk i hushållet, skinnberedning och -sömnad, ullhantering, vävning och stickning…. möjligheterna är outtömliga!
Någon kunde erbjuda båtsafari till de små utbyarna och sälgrunden, eller med historiska teman. Varför inte en sälinhägnad, eller örnskådning vid en utfodringsplats från gömsle på vintern eller vid en häckningsplats.Garanterad succé.
Allt detta kunde genomföras i Sottunga med de bästa naturliga förutsättningar. Vad som ytterligare krävs är företagsamhet och kompetensutveckling, samt välriktad marknadsföring. Och inte minst, fungerande kommunikationer. Givetvis kan traditionell djurhållning kombinerad med foderproduktion fortgå. Kanske blir vindkraftsparken den kick som ger framtidstro, om satsningarna sker på sunda premisser.
Johan Franzén
Föglö.
