DELA

Fyrens Marina är ingen ljus idè för naturen

Efter att en längre tid ha följt med utvecklingen och exploateringsplanerna av Prästskogen med tillhörande strandremsa i Lumparland beslöt jag och några andra naturintresserade att fara och titta på området senaste höst.
Prästskogen visade sig vara en typ av skog som består av olika trädslag i olika åldrar och som blir allt sällsyntare. En skog som om den får stå kvar blir en fin gammelskog som det inte heller finns många kvar av längre, men som är så viktig för vissa insekter och fåglar. Och församlingens skog dessutom, då borde den ju vara möjlig att spara!

Sedan kom vi till stranden , perfekt för pick-nick och ett dopp, ett oexploaterat naturområde, öppet för den stora allmänheten. Precis vad många turister efterlyser på Åland, litet skyltning behövs förstås för att de skall hitta dit! Lika fin som bilderna i turistreklamen visar, men som det finns så få av i verkligheten då så gott som varje väg ned till en strand slutar vid en privat sommarstuga.

Om Prästskogen och stranden exploateras försvinner igen en buffertzon av träd och vass ner mot Lumparn. Eventuella lekplatser för fisk skadas eller försvinner i och med muddringen av stranden. Muddringen i sig förorenar vattnet som vi vet redan är starkt övergött i Lumparn. Men om vi skall lyckas rädda Lumparn så nog borde det vara lättare att stämma i ån än i bäcken!

Vi håller redan på och knaprar på det andra jordklotet, vårt är slut för i år och speciellt illa ser det ut för den livsviktiga biologiska mångfalden och ekosystemtjänster som t.ex.naturens förmåga att rena vårt vatten och vår luft.
Exploatering av naturområden försvaras allt som oftast med att det tillkommer arbetsplatser och att motståndarna är emot all utveckling. Utveckling måste kunna ske utan att ständigt förbruka naturresurser, kulturellt och genom tjänster och forskning. Det sistnämnda både på ont och gott.

Det finns ett känt Cree-indianskt ordspråk som börjar bli allt viktigare för oss att tänka på och lyder: Inte förrän den sista floden blivit förgiftad. Inte förrän den sista fisken har fångats. Inte förrän då kommer du att märka att pengar inte går att äta.
Fast jag fortsätter tro att inget är omöjligt.
Isabel Kvarnfors