Fyra väggar gör inget hem
Insändaren av Roger Eriksson kan vi inte lämna utan kommentar. Vi kan hålla med R.E. om att situationen är svår för många av våra medmänniskor som lider av någon form av funktionshinder. Vi kan även hålla med R.E. då han konstaterar att ”Med tanke på att många funktionshindrade är unga är det inte försvarbart att de ska bo på samma ställe som 80-90 åringar.” Sedan föreslår han ändå samlad boende i ett radhus%u2026 Vi anser att funktionshindrade skall ha rättighet att bo så lite segregerat som möjligt. Det finns saker att göra för att motverka detta.
Redan vid planering av alla nya bostäder borde handikappanpassning vara med. Många av anpassningarna eller förberedelser till anpassningar medför en liten kostnad vid byggnadsfasen men är betydligt dyrare att genomföra senare som en extra åtgärd.
Man kunde till exempel införa en blankett vid slutsynen där anpassningar och förberedelser till anpassningar blir dokumenterade. Hit räknas även utemiljön och dess anpassning för funktionshindrade. I lagförslaget till plan- och bygglag finns inte en enda bestämmelse om handikappanpassning, varken av byggnader eller miljöer. Detta borde åtgärdas snarast.
Det kan kännas funktionellt att samla funktionshindrade nära varandra men det går inte att bunta ihop en grupp funktionshindrade och konstatera: ni är handikappade, därför skall ni allihopa bo här, likadant i likadana lägenheter och helst med likadant liv. Men funktionshindrade vill också leva som individer, gärna i sin hemkommun – inte som artificiellt ihopsamlad grupp. Det sker förhoppningsvis bara i dokusåpor?
För att funktionshindrade skulle kunna leva ett drägligt liv, behövs det hjälp. Det räcker oftast inte med bostadens anpassning utan det behövs också en hjälpande hand. Vad glada vi blev att utbildningen till personliga hjälpare fullföljdes vid Ålands vårdinstitut. Samhället behöver er! Det som ännu behövs är ett bättre fungerande system för anställning. Som det är nu, är den personliga hjälparens arbetsgivare den funktionshindrad själv och väntas sköta arbetsgivarplikterna. Det klarar inte alla av som behöver hjälp.
Man borde kunna organisera den personliga hjälpen på ett smidigare sätt. Då den funktionshindrad är kapabel att sköta arbetsgivarplikten skulle han/hon få göra det, annars skulle det finnas en organisation (eller varför inte kommunen?) som skulle sköta arbetsgivarplikten och där den funktionshindrad kunde vara kund som ”köper sin hjälp”.
För övrigt anser vi att funktionshindrade skulle ha subjektiv rätt till personlig assistans. Då får den funktionshindrad bästa möjlighet att få den hjälp som passar hans/hennes behov. I Sverige gäller den subjektiva rätten endast för personer som har ett hjälpbehov på minst 20 timmar om veckan. Detta utestänger de funktionshindrade som skulle få en avsevärd livskvalitetsförhöjning med mindre antal timmar i veckan. Alla skall ha en rätt till ett hem, inte bara för boende inom fyra väggar.
Rolf och Sanna Söderlund (s)
