Fyra förslag för anpassad läroplan
Petra Svens har en mycket angelägen insändare i Nya Åland den 3 juni om studieplatserna för våra ungdomar i Ålands gymnasieskola med en anpassad läroplan med sig från grundskolan. Undertecknad befarar att Petra Svens kommer att bemötas med en kompakt tystnad från både utbildningsministern, landskapsregeringens utbildningsavdelning och Ålands gymnasieskola. ”Om man inte pratar om problemet så existerar det ju inte”.
Enligt statistisk årsbok för året 2013 fanns det 180 elever i årskurs 1-9 som delvis, helt eller delvis i integrerad form hade anpassad undervisning i specialklass eller allmän klass i ett eller flera ämnen. Så vad man kan anta av dessa siffror är att det även i framtiden kommer en jämn ström elever som skall gå över från grundskolan till Ålands gymnasium med anpassad läroplan med sig i bagaget.
I årets antagningsprocess enligt särskild prövning och som redovisas i styrelsens protokoll för Ålands Gymnasium 18.5.2015 så kan man konstatera följande i § 59. citat ” Två sökande med DAT som förstahandsalternativ och tre sökande med DAT som andrahandsalternativ har inkommit. Programmet för informations- och kommunikationsteknik antar inte någon sökande enligt prövning, vilket bedöms vara realistiskt inom ramen för budgeterade resurser. Styrelsen antar, på basis av prövningsresultaten, inte någon sökande enligt prövning till programmet för informations- och kommunikationsteknik”. Slut citat.
Så beslutskriterierna till nekandet var två. Prövningsresultatet och budgetresurser. Man kan anta att det också var skälen till de andra fallen av styrelsens nekande till antagning enligt särskild prövning på de andra utbildningslinjerna.
Då uppstår frågan att vad kommer detta leda till då ett antal ungdomar med anpassad läroplan från grundskolan inte kommer in på Ålands gymnasium och hamnar i ingenmansland. Då svarar säkert någon Ålands folkhögskola för där kan man läsa upp sina betyg. Jovisst, det kanske fungerar för några men inte alla och det krävs att eleverna är relativt självgående för att kunna gå där.
Bland eleverna som fått avslag så uppstår det naturligtvis en oerhörd besvikelse och frustration då de upplever att de inte duger trots att de försökt göra sitt bästa utgående från sitt funktionshinder och de begränsningar och förutsättningar det medför. Så är det naturligtvis för de ungdomar som ansöker utan särskild prövning också och fått avslag.
Vad krävs för att vi skall ändra på detta och ge dessa ungdomar en framtid och framtidstro?
För det första måsta vi få utbildningsministern, utbildningsavdelningen och Ålands gymnasieskola att tänka utanför boxen och se dessa elever med en anpassad läroplan från grundskolan som en möjlighet och en positiv utmaning och inte ett problem. Vi måste förändra attityden ” vi och dom ” i vårt utbildningssystem.
För det andra borde gymnasielagen skrivas om så att dessa ungdomar har en subjektiv rätt till en plats i gymnasieskolan om de så själva önskar.
För det tredje borde en arbetsgrupp tillsättas med representanter för Intresseföreningarna, utbildningsavdelningen, Ålands gymnasium och grundskolorna som skulle ha i uppdrag att titta på hur detta skull kunna bli möjligt och vad som krävs i vårt utbildningssystem för att uppnå detta. Hitintills har det för det mesta varit så att de arbetsgrupper som landskapsregeringen tillsatt i utbildningsfrågor varit renodlade tjänstemannagrupper. Det nya utbildningspolitiska programmet är ett exempel på detta. Men programmet skulle kunna vara startskottet för denna ovannämnda arbetsgrupp.
För det fjärde borde det tillsättas en annan arbetsgrupp kanske av en annan avdelning i landskapsregeringen som hade i uppdrag att se på frågan om hur dessa personer med funktionsnedsättning skall kunna komma ut i arbetslivet. Arbetsgruppen skulle vara tillsatt med de aktörer som har intresse i saken.
Henrik Lagerberg
