Fult att skratta åt patienter
Med anledning av ett besök på sjukhusets akutavdelning härom dagen känner jag att det finns vissa rutiner som av yttersta vikt bör införas. Som kommer att framgå av insändaren torde det även vara hög tid att internt (inom ÅHS) införa en utbildning om människovärde och empatisk insikt i läkarkåren.
Akutavdelningen är en ganska öppen avdelning med många patienter som ligger intill varandra, man kan inte undvika att höra behandlingen av patienten bredvid, det är ett svårfrånkomligt faktum. Däremot lämnar läkarnas rutiner gällande diskussioner om patientens tystnadsplikts-skyddade uppgifter en hel del att önska. Man ligger på akuten och är av naturliga orsaker mer sårbar än vanligt, kanske rädd och nervös över vad som ska hittas. Att i det läget höra tre stycken läkare (som inte har förstånd att stänga dörren om sig) skrocka om ens nervositet och motvillighet till vissa provtagningar påverka r förtroendet för vården i allra högsta grad.
Dessa läkare (framför allt en kvinna) berättade högt och tydligt om min rädsla för en provtagning, samt hela diagnosen, och det hon var mest intresserad av var att få reda på vilken kirurg som skulle kallas in för att genomföra ett ingrepp. Orsaken härtill var att valet av kirurg uppenbarligen påverkade hennes möjlighet att få pröva på ingreppet. Detta framförde hon högt och tydligt samt skrattandes.
Jag som patient låg och lyssnade på hela förloppet tills bägaren rann över. Då gick jag till det lilla rummet där dessa empatiska underbarn satt och hade roligt. Jag meddelade i några väl valda ord vad jag ansåg om förfarandet samt påpekade att kvinnan i fråga just hade satt alla sina chanser till att få genomföra ingreppet på pottkanten.
Min fråga är: Finns det några som helst rutiner för interna diskussioner läkare emellan? Kan det verkligen vara en för läkarna övermäktig uppgift att stänga dörren om sig när dom vill göra sig roliga på patienters bekostnad? Är empati och respekt för individen något medfött eller är det möjligt att utbilda personalen i dessa frågor?
Orsaken till insändaren är inte bara för att få utlopp för egen upprördhet, jag tänker även på framtida patienters personliga integritet och kränkningar härav.
Vill ännu tillägga att den behandlande läkaren visade prov på stort hjärta och professionalism då han omedelbart kom ut för att be om ursäkt för det som hände. Han var föredömlig då han insåg att saken inte hade skötts snyggt. En del av förtroendet återuppbyggdes tack vare den läkaren och dennes handlingskraft, så mycket kan jag i alla fall tacka för.
Oroad patient
