SÖK
MENY
Regeringens förslag till ytterligare skärpningar i den åländska tobakslagen handlar inte bara om nikotin och rökning. Utan om synen på individens ansvar, personlig frihet och villkoren för våra företagande. Politiska värderingar spelar faktiskt roll i praktiken.
Från ett moderat perspektiv är utgångspunkten enkel. Människor är i grunden kapabla att fatta egna beslut om sina liv. Politiker ska sätta ramar, inte detaljstyra vardagen eller behandla vuxna människor som omyndiga. Ändå är det precis den riktningen landskapsregeringen nu väljer. Förslagen präglas av en tro på att lagstiftning och förbud alltid är lösningen, även när nyttan är tveksam och konsekvenserna påtagliga.
I det aktuella förslaget skärps reglerna kring nikotinprodukter rejält. Smaker förbjuds, tillstånd krävs för detaljhandel, distansförsäljning stoppas och införseln begränsas kraftigt. Samtidigt höjs åldern för personal som får sälja tobaksprodukter till 18 år. Allt detta gäller på land, men inte ombord på färjorna. Det är svårt att se logiken i detta annat än att handeln helt enkelt flyttas bort från åländska företagare till taxfreeförsäljningen. Våra företagare kämpar redan med skattegränsen. Nu får de ytterligare en nackdel, helt skapad av vänsterpolitiska beslut.
Rökförbuden sväller också ut ordentligt. Badstränder, idrottsplatser, gemensamma utrymmen i bostadshus och till och med privata bilar omfattas. Grundlagsutskottet har varit tydligt med att denna typ av regler riskerar att bli överreglering. Alla beteenden som anses olämpliga kan inte och bör inte förbjudas i lag, särskilt inte när reglerna i praktiken är omöjliga att övervaka. Förbudet mot rökning i egen bil är ett tydligt exempel. Det saknar både rimlig kontroll och verklig rättsverkan och blir mer symbolpolitik än fungerande lagstiftning.
Konsekvenserna stannar inte där. Möjligheten för ungdomar att få sommarjobb försämras när försäljningsställen i praktiken tvingas ha enbart myndig personal. Samtidigt som 16-åringar fortsatt får sälja alkohol under övervakning. Det är svårt att förstå logiken och hur detta ska stärka arbetslivserfarenhet bland unga.
Tillsynen hamnar hos ÅMHM som förväntas övervaka alltihop. Resultatet blir ännu mer administration, ännu fler inspektörer och ökade byråkratikostnader när man samtidigt sparar på sjukvården. Notan skickas som vanligt till skattebetalarna.
Att värna folkhälsan är viktigt. Men det måste göras med proportion, sunt förnuft och respekt för individen. Rekommendationer, information och lokala ordningsstadgor är ofta bättre verktyg än stelbent lagstiftning. Frihet, ansvar och ett livskraftigt näringsliv borde väga tyngre än ännu ett lager av diskriminerande förbud. Tycker åtminstone vi moderater.
ERIK SCHÜTTEN (MSÅ)
(SJÄLV ÖVERTYGAT RÖKFRI SEDAN 12 ÅR)
