DELA

Fri debatt i västvärlden

Den 23.11 (NÅ) nämner Martin Eneroth i förbigående ”wahhabismen”, ett fenomen värt en kommentar. Benämnd efter Abd Al-Wahhab, arabisk miljö på 1700-talet. Varken tiden, då islam sedan 400 år blivit en intellektuellt steril miljö, eller platsen, fjärran från allt vad större centra hade kunnat erbjuda intellektuellt, kunde förmodas gynna nytänkande. Dock går en rak utvecklingslinje från denne ökentänkare till storpolitiken av idag och en betydligt mer diffus sådan till vårt debattklimat.

Politiskt är inte det mest sofistikerade den ideala ideologisk basen för auktoritärt styre. Wahhabismen gynnades dock av att tidigt liera sig med klanen Saud, en maktfaktor från och till i centrala Arabien, skapar en unik stat där familjen Saud enligt konstitutionen genom manliga arvingar alltid innehar kungatronen vilket också innebär premiärministerposten. Ett bidrag till taxonomin av kratier men inte nödvändigtvis livskraftig utan olja och folkligt stöd.

Oljan gjorde inte bara staten livskraftig utan var också det fundament med vilket en allians med USA, aldrig någon försvarare av demokrati eller rättigheter, fattade ett så kallat realpolitiskt beslut om allians med vad de knappast förstod eller ens ville ställa frågor om. Opposition till kristen militär närvaro som då franska trupper rensade ut ett uppror från stora moskén i Mecka år 1979 och amerikanska trupper stationerades i landet i samband med första Gulfkriget kunde mutas bort. Bin Laden emigrerade inte från islamism utan från något som övergett just dess principer.

Dock: i det upplysta väst finns en tro inom högern att covid är en skapelse med signaturerna Gates, Soros eller liknande. Inom vänstern vill man att moderat oliktänkande inte skall få höras inom akademier. Klimatfrågan bör heller inte kunna diskuteras. Vidskepelsen har ingen geografisk position längre.

Saudiarabien sprider sin extrema islamism genom moskéer och institutioner i väst och finansierar och motiverar diverse extrema sunnigrupper; kristna kyrkor där är dock ingen option i en miljö som sedan länge är befriat från alla otrogna (Mecka och Medina). Svaret på detta från väst har varit att hjälpa sunniextrema genom bombningar av Syrien. Att det tyska Vetenskaplig Tjänst år 2018 dömde ut detta rättsligt gav inget eko. Chocken efter mordet på Kashoggi förblev vid det.

Upplysningens Europa innebar reformer beträffande utbyte och uttryckande av åsikter medan upplysningen på annat håll bestod i att tillägna sig den rätta läran och dess korrekta tolkning. Regioner med besläktade religioner följdes av ett sekulariserat Europa med därav gynnsam samhällelig utveckling. Att vi nu kopierar en annan kultur har då också en mer profan förklaring: det ostrukturerade mediebruset kanske är en utmärkt klangbotten för distinkt extremism. Alla dessa sekter, marxister utan kunskap om Marx, trumpister och andra högerextrema samt i mer light form bland rörelser som florerar kring vad grammatikern skulle spontant skulle vilja komplettera kategorierna kasus och numerus med, vilka trots allt förenas i sin inställning till fritt meningsutbyte och förakt för rättssamhället. Al-Wahhab hade gärna instämt. Att vi en gång skapade ett relativt välmående samhälle byggt på helt andra premisser tycks inte stämma till eftertanke.

Oavsett det sagda så räcker nog inte det ”distinkta” budskapet till som unik faktor. Men inte heller globalismen för att skapa extremhögern då betydligt större omstruktureringar (kan avläsas i produktivitet) skedde i slutet av förra seklet än nu. Vänsterns förkärlek för censur brukar tillskrivas fransk filosofi från 1970-talet men det är ungefär samma teknik här som när de traditionella vänsteridealen skulle detroniseras. Låt då i debattens namn detta frågetecken kvarstå.

PETER ANDERSSON