Från kommun till status som byalag
Ålänningarna har enligt en färsk studie allra sämst förtroende för de politiska institutionerna och det är bara regeringen Sjögren och partierna som ligger sämre till än lagtinget. Efter att i dagarna tagit del av Igge Holmbergs (S) och Ingrid Johanssons (Lib) debattinlägg, är det rätt enkelt att förstå varför förtroendet för de politiska aktörerna sviktar.
Efter att i lagtinget i åratal föraktfullt talat om det ”kommunala träsket” och ”kommunpampar” hotar nu Igge Holmberg med att alla de som inte hoppar på stadspartiernas reformtåg blir ”överkörda av historiens dom”.
Tillsammans med Liberalerna är sossarna det parti som minst av allt har förståelse för att de perifera delarna av Åland känner en stor oro över att plötsligt få samma status som ett byalag. Tvärtom raljerar dessa partier över bland annat Centerns påpekanden att sammanslagningar gör Åland dyrare och att det givetvis är servicen i glesbygden som förr eller senare dras in av den nya centralorten i respektive kommun.
Centern har länge betonat vikten av en kommunal reform men har sett Kommunernas socialtjänst, KST som ett viktigt första steg på vägen. Här kunde framför allt ett samordnat barnskydd för hela Åland förverkligas, en reform framför allt socialarbetarna efterlyst.
Men denna oerhört viktiga reform har Lib, S och MSÅ skjutit fram och samtidigt genom ändringar i systemet med stöd till kommunerna sett till att KST blir extra oförmånligt för bland andra Lemland och Jomala.
Genom att torpedera KST hoppas stadspartierna att argumenten för att tvinga ihop de övriga 15 kommunerna ska finnas kvar. Ett cyniskt spel på hundratals anställdas och därmed klinters bekostnad.
Efter att regeringen Sjögren med liberalerna i spetsen stängt demensavdelningen på ÅHS, talar nu Ingrid Johansson för behovet av ett gemensamt boende för bland andra de som har demens och använder just detta behov som ett argument för att tvinga samman kommunerna.
Det finns absolut inget som hindrar att till exempel omsorgsgrupper med spetskompetens bildas redan nu. Enda problemet är att detta kostar och att med liberalerna i spetsen har redan stödet till kommunerna dragits ner med udden särskilt riktad mot kommuner som redan har det tufft.
Den liberala regionalpolitiken är sannerligen ett svunnet kapitel.
HARRY JANSSON (C)
LAGTINGSLEDAMOT
