Den hetaste sommaren i känd historia har regnat bort och med det är det europeiska parlamentet åter igång med höstens arbete. Det är med förnyat allvar som kampen mot klimatkrisen fortsätter; under sommaren har vi sett konkreta bevis att vi inte är förberedda på framtidens temperaturer.
Samtidigt kan vi inte låta detta stoppa vårt arbete – hopplöshet främjar inte förändring. Snarare blir sorgen och ilskan som många av oss upplevt under sommaren som drivkraft för mina nästa steg. Under hösten kommer mitt fokus vara att förhindra att dessa tragedier sker igen. Att skydda arbetare från extrema temperaturer är bland mina högsta prioriteringar.
Starten av höstterminen innebär något av en nystart för hela unionen. President von der Leyen gav förra veckan sitt årliga tal om tillståndet av den europeiska unionen, där hon gick igenom alla de prioriteringar hon har för unionens arbete under det kommande året. Under talet valde hon att spendera försvinnande lite tid på den miljökrisen vi befinner oss i. Efter sommaren vi har haft är detta ett nästan obegripligt val.
Tiden som hon spenderade på miljöfrågor saknade dessutom konkreta steg eller löften. Ja, hon bekräftar att EU kommer fortsätta mot sina klimatmål, men den ambition som verkligen behövs för att driva igenom dessa syntes inte till. Vi vill se en konkret handlingsplan för att fasa ut fossila bränslen utan att skada konsumenter, och steg mot att göra sig av med alla subventioner för fossila bränslen.
Samtidigt har vi på andra sidan Östersjön en annan sorts politisk nystart, i och med det svenska valresultatet. Miljöpartiet har drivit en av sina bästa kampanjer någonsin, och det ser ut som en röd-grön vändning även om själva regeringsbildningen återstår att se. Vi vet från tidigare år att man ofta kan använda det svenska valet som måttstock för våra egna, både de åländska och finska. Kanske detta innebär en grön sväng inom en snar framtid även för oss?
Oavsett hur vindarna vänder är det viktigaste för alla som bryr sig om miljön, från politiker till aktivister till människor i vardagen, att inte vika sig när det blåser hårt och inte vila på lagrarna när man får medvind. Ett konsekvent och långsiktigt arbete för att begränsa klimatförändringarna behöver gå hand i hand med åtgärder som hjälper oss att hantera de förändringar vi redan ser omkring oss. Det viktigaste vi har är viljan att fortsätta kampen, steg för steg.
MARIA OHISALO, DE GRÖNA
