Framsteg i fastighetsskattefrågan
Stadsstyrelsen har föredömligt nog tagit ett annat beslut än vad föredragande föreslog i fråga om fastighetsbeskattningen i staden. Förslaget gick ut på en beskattning av bostäderna om 0,5 % vilket antogs inbringa 1,3 miljoner euro medan den allmänna fastighetsskatten föreslogs bibehållen vid endast 0,12 % vilket inbringar något över 200.000 euro. Att behandlingen varit helt inriktad på att enbart taxera bostadsfastigheter framgår också direkt ur beredningen av ärendet där följande står att läsa beträffande fastighetsskatten: ”I Mariehamn finns total beskattningsbar fastighetsmassa på drygt 263 miljoner euro.” Detta är knappast ett skrivfel, den nämnda summan gäller bostadsfastigheter och man förbiser helt enkelt inte oavsiktligt att det därutöver exempelvis finns övriga byggnader och konstruktioner om drygt 130 miljoner som kan beskattas; avsikten har otvivelaktigt varit att fokusera på just beskattningen av bostäder, för att i något syfte inte aktualisera den allmänna skattesatsen. Problematiken har heller inte berörts av våra vanligtvis vakna media (tror jag). Desto bättre att man trots det på politisk nivå sett andra möjligheter och också i viss mån använt det instrumentet.
Nu ligger styrelsens förslag på 0,2 och 0,3 % för allmän fastighetsskatt respektive skatt på bostäder. Ett steg i rätt riktning, men staden utgör här fortfarande en anomali med dessa proportioner; fenomenet med högre beskattning av bostäder än annat i fastighetsväg torde vara en raritet; inom min horisont finns fenomenet inte. Blickar vi västerut är den allmänna skatteprocenten 1 % och tillfaller staten medan kommunerna uppbär en ”avgift” på boendet om 0,75 % med vissa ad hoc-regler som skall förhindra det ramaskri det tidigare statliga uttaget föranledde. Österut är fastighetsskatten som sig bör kommunal och den allmänna skattesatsen har gaffeln 0,6 – 1,35 %, dvs. 0,6 är alltså den gräns kommunerna inte får underskrida och den ligger också högre på många håll. Jämför detta med stadens föreslagna 0,2 %. Om det finns särskilda skäl förstaden att prioritera beskattningen av bostäder så tycker jag de klart bör redovisas. Jag tror dock inte att några rationella sådana föreligger utan diskussionen har hela tiden handlat om just bostäder och ingen har ens övervägt en alternativ fördelning.
En sådan vore att i ett slag höja den allmänna nivån till 0,6 % (miniminivån på fastlandet) och låta bostäderna förbli obeskattade, vilket skulle ge ungefär samma finansiella effekt som det nu liggande förslaget; så när som på några euro hit eller dit och beroende på faktaunderlaget. Ett sådant system vore också lättare att administrera och ha en konsekvens som inte finns i det antagna förslaget; vänta er heller inte några tackbrev från de vanligtvis omhuldade barnfamiljerna när skattesedlarna ramlar in. Frågan om skattens incidens (slutgiltig betalare) är det enklast för samtliga att negligera i detta skede.
Ett ytterligare, icke-finansiellt, skäl för en högre allmän fastighetsskatt är att vi får en, visserligen blygsam, men dock, kompensation för landskapets underlåtenhet att indexjustera kommunandelarna och också den alltid njugga statsmakten skulle bli tvungen att bidra till stadens finanser. Hellre ett ordentligt uttag av detta skattefrälse än att ytterligare belasta barnfamiljerna (det ordet igen) med taxering av deras hem.
Peter Andersson
