Fråga personalen var demensbygget ska vara
Efter fullmäktigedebatten kan man glädjas åt ljuset i tunneln i placeringsfrågan, likaså den klara bild som finns gällande svårigheterna att hitta personal. Centrets placering är viktig för rekryteringen, främst tillgängligheten med kollektivt åkande och bil. Skall vi rekrytera från landsbygden är nog Storagatan en smärtgräns söderut. Att fortsätta därifrån med stadsbussen blir en knepig tröskel på grund av restiderna.
Det är lätt att säga att ett bra center kompenserar restiden. På bussresan passeras många omsorgshem och Folkhälsan vid bussens slutstation som konkurrerar om personalen. Resorna har betydelse för besök som verkligen behövs, både för den besökte och besökaren. Stadens servicetransporter, läkarbesök och ambulanstransporter påverkas förstås också av placeringen.
Sedan är det lite märkligt att diskussionen rör sig enbart om denna del av äldrevården. Det har framgått att Odalgården är olämplig för nuvarande användning. Det finns behov av en helhetsbild av stadens framtidsplaner.
Ytligt berördes också behovet av ett helåländskt grepp om demensvården. Det är en förutsättning för ett demensbygge (by) av det snitt som byggs upp runt oss. Personal- och kompetenskraven ökar med vårdbehoven vilket talar för ett ökat samarbete. Staden behöver ha en strategi och ett samarbete placerat innanför rondellerna är svårt att uppnå.
De två senaste är lösa noteringar men i plus/minuslista listan måste personalen tillfrågas ordentligt, vilken placering är bäst för nuvarande personal och ur rekryteringssynpunkt? Ingenting kompenserar en trög rekrytering och en instabil personalsituation. För de här personalgruppen finns många alternativ längs vägarna så en djup och långsiktig analys är ett måste.
LENNART ISAKSSON