Förtroendet är förbrukat
I en intervju i Ålandstidningen påtalar avdelningsläkaren Michael von Beetzen brister i Trobergshemmets verksamhet. Han bekräftar det som sagts att det finns en personalflykt som har negativa konsekvenser för den vård och de omsorger som klienterna har rätt till.
Det allvarligaste med kritiken är avsaknaden av smärtlindring till äldre. Något som inte varit känt hittills. Något som inte kan accepteras under några som helst villkor.
Den ansvariga tjänstemannen som är socialdirektören slår ifrån sig kritiken och känner inte igen den bild Beetzen beskriver. Hon kände inte heller igen fackets alarmerande beskrivning av personalsituationen inom stadens äldreomsorg. Hon kritiserar politikerna av vilka jag måste vara en av dem som avses för att blanda sig i och svartmåla stadens äldreomsorg.
I Jomala förklarar ansvariga tjänstemannen att det är en politisk beställning att tillhandahålla en rad tjänster till äldre. Tjänster som Mariehamn saknar. Skillnaden mellan politisk beställning och blanda sig i visar att stadens socialdirektör alltmer uppfattar sig som en beslutsfattare. En uppenbar missuppfattning som inte är hållbar. Låt mig ge några exempel på vad detta har och har haft för följder för äldreomsorgen.
Socialdirektören säger i tidningens artikel att hon inte längre reflekterar över behovet av vård för de äldre på Trobergshemmets institutionsboende. Man kan av påståendet få det intrycket att den nya delen av Trobersghemmet en gång för alla tillgodosett behoven.
Faktum är att på förslag av socialdirektören har en institutionsavdelning förändrats till effektiverat serviceboende och en till institutionsavdelning håller på att gå samma öde till mötes. Varför görs detta kan man fråga sig. Troligen för att sänka stadens kostnader för äldreomsorgen.
När man övergår från institution till ESB minskar kraven på antalet personal och de boende ska i högra grad betala sina tjänster själva, bland annat mediciner. Bor man på en institutionsavdelning betalar man 83 procent av sin pension till ett högsta belopp. För den avgiften ska den äldre erhålla både sociala omsorger och lättare sjukvård.
Den här förändringen, det vill säga övergång från institutionsboende till ESB, försämrar givetvis stadens möjligheter att ge rätt vård och omsorg på rätt nivå till äldre med multibehov. Denna omstrukturering förvärras av att många i den trogna, kompetenta, äldre personalstyrkan lämnar och hotar att lämna äldreomsorgen på grund av beslutet att alla ska jobba treskift.
Försämringarna i vård och omsorg på Trobergshemmet förstärks ytterligare av otillräckliga resurser inom hela vård- och omsorgskedjan vad gäller personer med demenssjukdomar av olika slag. Eftersom det inte finns tillräckligt med boendeplatser för denna grupp äldre inom stadens äldreomsorg placeras många på avdelningar där det blir någon plats ledig vilket i sin tur resulterar i oroligheter på de avdelningar som berörs samt att den demenssjuka inte får den vård och omsorg som är adekvat.
Socialdirektören har under de senaste åren brustit i lyhördhet för mariehamnarnas åsikter och behov i fråga om äldreomsorgen. Att stadsstyrelsen nu vill utreda vad som är sant och inte sant inom äldreomsorgen är bra. En process som dock kommer att ta tid och förhalar kraftfulla beslut för att återupprätta den äldreomsorg i staden som vi mariehamnare varit stolta över.
För mig är förtroendet för socialdirektören och hennes ledningstrojka förbrukat. Som politiker i Mariehamn företräder jag numera ett stort antal stadsbor och personal inom äldreomsorgen som kräver en radikal förändring av socialledningen. Ordet tjänsteman innefattar verbet att tjäna. Något som tydligen fallit i glömska hos flera av stadens förvaltningsdirektörer när de erhöll titeln direktör.
BARBRO SUNDBACK (S)
Socialdirektör Susanne Lehtinen har getts möjlighet att svara, men avböjt.
