Fortkörning med livet som insats
Nyan har börjat en artikelserie om biltrafiken. Höga farter, alkohol och attityder hos bilförarna har tagits upp i några artiklar hittills.
Det är utmärkt att detta belyses. Det går allt mer vilt till på vägarna och trafikreglerna nonchaleras ofta. Förarna använder inte blinkers, glömmer eller struntar att tända ljuset och ett stort antal kör omkring med trasiga strålkastare och bakljus, felställda och bländande ljus och många tycks ha gått in i dimman mitt på ljusa dagen. Det är nämligen förbjudet att använda dimljus fram tillsammans med halvljus då ljusstyrkan blir nära dubbelt den tillåtna och dimljusen inte är justerade och därför ofta bländande.
Men allt det där är av mindre betydelse jämfört med inställningen till fortkörning. Det talas i allmänhet bara om hur bromssträckan ökar med ökande fart men inte alls om vilken farten är vid den punkt på vägen där man kunnat stanna om farten varit den lagliga. I bifogade diagram visas hur farten avtar under en inbromsning. Den raka lutande linjen till vänster visar hur långt man hinner under en sekund vid olika farter. Farten anges i km/tim på den vänstra lodräta axeln, sträckan i meter på den horisontella. En sekund antas vara den normala reaktionstiden för en bilförare, tyvärr är den ofta längre.
Några exempel med hjälp av diagrammet: Om man i stadstrafik håller 30 km/tim har man stannat efter ca 13 m. Av den sträckan är ungefär åtta meter reaktionssträckan, alltså den bit man rullat innan man trycker på bromsen. Om utgångsfarten i stället är 50 km/tim (röda linjen) har man överhuvudtaget inte hunnit börja bromsa, reaktionssträckan är nästan 14 meter. Stoppat har man efter ca 28 meter. Med 70 som utgångsfart passeras stoppstället för 50 km/tim med nästan 60 km/tim! En person i bil kanske klarar livet vid en krock i den farten men en fotgängare omkommer med säkerhet.
På landsväg är det samma sak, en hastighetsökning med 20 km/tim från 90 till 110 betyder att man krockar i strax över 70 km/tim när man med den lägre farten precis lyckats stanna. Risken är stor att man avlider vid en krock i den farten. Man kan alltså med fog säga att farten dödar.
Alkohol(miss)bruket är tyvärr alltför vanligt på Åland och inställningen till alkohol och bilkörning är tydligen väldigt tillåtande bland många. En person som inte är alkoholtillvänd är höggradigt berusad vid 0,8 promille och skulle vara död vid de promilletal på långt över 2 som man ofta läser om vid rattfylleribrott. Är det denna allmänt förlåtande attityd som också genomsyrar Tingsrättens otroligt milda domar?
För att få ner antalet döda och skadade i trafiken måste trafikfarorna reduceras och de värsta trafikfarorna är bilförare som nonchalerar alla regler. De måste bort från vägarna. En person som gång på gång kör rattfull eller struntar i hastighetsgränser är inte lämplig att inneha körkort. Det är därför skrämmande att konstatera hur korta körkortsindragningar och milda straff som döms ut. Inser inte rättens ledamöter att man leker med mänskoliv när trafikdårar får fortsätta härja på vägarna?
Ibland läser man om att en person får behålla körkortet trots grov rattfylla därför att han/hon behöver det i tjänsten. Det borde vara en försvårande omständighet när en som kör yrkesmässigt inte kan vara nykter bakom ratten. I Sverige dras körkortet normalt in på flera månader vid hastighetsöverskridande på 30 km/tim, 20 km/tim på 30-sträckor, här gäller tio dagar.
Jan Grönstrand
