Förstörd framtidstro dyrare än stöd
Vår näringsminister fortsätter att nöta sitt mantra i debatten. Efter att ha mött Fredrik Karlström i radiodebatt och följt cirkusen runt hans näringspolitik, måste man säga att envis, det är han.
Att tro att den åländska landsbygden på något sätt skulle klara en omställning enligt den som LR skissar på, utan betydande konsekvenser, är farligt.
Vårt lantbruk må vara bra eller t.o.m. bäst på kvalitet, lokal anpassning med mera, men sanningen får man från marknaden. Även om allt fler väljer lokala produkter, så se vad t.ex. en åländsk matmarknad i Godby just nu lockar sina kunder med. Importerade lågprisprodukter (annons i tidningarna 10/6/2013).
Att mena att man genom produktiva investeringar gör jordbruket mindre stödberoende tyder på en farlig verklighetsbild, fråga alla nyinvesterade om deras ekonomi. Man kan inte locka till investeringar utan att konsekvent fortsätta att garantera konkurrenskraften mot konkurrerande regioner. EU:s system förutsätter både och, inte antingen eller.
Att mena att två år är en lång omställningstid tyder på ett annat sätt att planera än det som bondens verklighet kräver. Långsiktighet genomsyrar våra beslut på landet, det vill säga minst tio år.
Näringsministern menar att vi ska fokusera på aktiva producenter, det håller jag med om och har också sagt det till Karlström. Men tyvärr verkar man missa målet totalt i förslaget till nytt LBU program. Orsakerna till det verkar vara att EU:s regelverk styr mer än vi önskar.
Så nog har Erik Ekström och alla andra rätt när man hävdar att vi är helt i EU:s händer. Och det är Frankrike och Tyskland som dominerar även här inom EU.
Åland och ålänningar är duktiga, men att tro att vi skulle kunna bli en modell för hela EU, det tror jag inte på. Bara för att näringsminister Fredrik Karlström säger så, behöver det inte vara rätt.
Att förstöra landsbygdens framtidstro är betydligt dyrare än det som regeringen vill spara.
Trygve Sundblom
