Förstör inte för skärgården!
Det är skrämmande förslag till ändringar i skärgårdstrafiken som når skärgårdskommunerna denna vecka. Kommunerna förväntas nu med fyra dagars varsel samla sig och välja bland idel smärtsamma alternativ till neddragningar trafiken, i ett fall till och med nedläggning av en hel linje. En redan sårbar regions infrastruktur hotas att slå sönder.
Att ge med ena handen och ta med den andra är en metod som rent allmänt kan te sig irrationell. De av trafikavdelningen framtagna alternativen att på olika sätt nedmontera skärgårdstrafiken är ett exempel på denna metod när den riskerar att vara som sämst.
Å ena sidan bedriver landskapet tillsvidare en regionutjämnande politik via landskapsandelssystemet. Syftet är att skärgårdskommunerna ska ges möjlighet att vara levande och utvecklingsdugliga samhällen med möjlighet att lokalt hålla god kommunal servicenivå – så att människor kan bo där.
Å andra sidan läggs nu fram sådana förslag för skärgårdstrafiken som helt klart motverkar utveckling och regionutjämning. Följden blir avveckling vad gäller skatteunderlag, serviceutbud samt invånar- och besökarantal i skärgårdskommunerna.
Det måste hittas en mer sansad linje! De nedskärningar som krävs ska inte som nu vara akutåtgärder för att uppfylla en kortsiktig förhoppning att klara ett budgetdirektiv. Det har getts och kommer att ges goda förslag som de styrande kunde ta till sig.
Förstår man inte att indragna turer och i värsta fall indragna linjer är synnerligen definitiva åtgärder för perifera ö-samhällen i en skärgård? En indragen tur är en indragen tur, den funktion som den turen står för kan inte omfördelas på samma sätt som det är möjligt att omfördela eller rationalisera arbetsuppgifter i en personalstab där det finns många anställda eller möjlighet att köpa in tjänster.
Skärgårdskommunerna står och faller med skärgårdstrafiken, precis som man står och faller med landskapsandelssystemet. Endast genom att båda delarna är väl utbyggda har skärgårdskommunerna ett gynnsamt läge att jobba för en utveckling som i sin tur kan göra dem mer ekonomiskt starka.
Det är lätt skissera vilka följder nedmonteringen av skärgårdstrafiken skulle ha för olika grupper av människor. Generellt kan man säga att människor som gör val för sitt eget boende, sitt arbete och sitt resande gör en mängd överväganden. En av utgångspunkterna för beslut om boende, besök och arbete i skärgården är tillgänglighet till service och kontakter till omvärlden, och till detta hör den infrastruktur som är utbyggd dels för resor i arbetet, dels för resor på fritiden.
Mer konkret uttryckt:
– Hur förändras sannolikheten att få inflyttande barnfamiljer till en skärgårdskommun om antalet möjligheter att komma till och från den i övrigt tilltalande skärgårdskommunen minskar?
– Hur förändras sannolikheten att i skärgårdskommuner verkande företag som är beroende av goda transportmöjligheter stannar kvar om det blir klart försämrade turlistor?
– Kommer exempelvis de av rederiernas sjöanställda som är bosatta i skärgården att välja fortsatt boende i sin skärgårdskommun om resor till arbetsplatsen i Mariehamn/Eckerö med flera platser tar ännu mer tid i anspråk?
– Faller turisters val av semesterplats lika lätt på en skärgårdskommun om det finns färre alternativ att komma dit?
– Hur kommer kvarvarande turer/linjer att drabbas av överbokningar om andra turer dras bort?
Det är högst sannolikt att svaren på dessa frågor är av negativt slag.
För Kumlinges del är det först och främst hemskt att se att man som alternativ lägger fram total indragning av tvärgående linjen under en rad av månader. Kumlinge skulle då mista en betydande andel av turerna till och från fasta Åland. Eftersom vi vet att det finns krafter som även utan lågkonjunktur önskar lägga ner den linjen, är vi rädda att den nedläggning som nu föreslås är början på något varaktigt.
Det torde vara allom bekant att tvärgående linjen binder samman skärgården och att den numera är en väletablerad linje för många tunga transporter. Den kompletterar och avlastar norra linjen. Den kunde ytterligare utvecklas som en del av ett kortruttsystem ihop med norra linjen, vilket kunde vara ekonomiskt vettigt!
Uppläggning av tvärgående linjen skulle av transportbolag kräva omarrangemang som är besvärliga, om inte omöjliga, att genomföra.
Trafikavdelningen torde känna till denna problematik och en konkret och mycket kraftig reaktion mot förslaget har också betydande näringsidkare i exempelvis Föglö visat.
Dessutom har tvärgående linjens beläggning ökat. Bland annat årets första månader 2009 visar en ökning i statistiken jämfört med 2008, både gällande bilar och passagerare. I slutet av året 2009 (november och december) var Grisslan många gånger lastad till maximal kapacitet och på flera turer fick bilar även lämnas efter p.g.a. fullt däck.
Nyttjandegraden av tvärgående linjen är hög; dess tidtabell och rutt passar både skärgårdens näringsliv och kommuninvånare, trots linjens brist på komfort.
Vår förhoppning om trafiken delas säkert av alla skärgårdskommuner:
Förstör inte för oss!
Jim Eriksson, kommundirektör Kumlinge
Mia Hanström, vice.ordf. fullmäktige Kumlinge
Gunilla Henriksson, ordf. kommunstyrelsen Kumlinge
