Försök se ljusglimtarna
”Det vi kallar människans makt över naturen visar sig vara makt utövad av några över andra med naturen som redskap.” Orden är från mångsysslaren C.S Lewis och beskriver ganska bra hur skynket fallit gällande några av alla våras största sanningar i vår själva existens just nu. Coronan visar tydligt att människan inte kan kontrollera allt.
Att ett luftburet virus skulle ställa allt på huvudet kändes lika troligt som att utomjordingar skulle invadera jorden eller Donald Trump skulle få för sig att trycka på röda knappen utan egentlig orsak. Men nu står vi där. Med skägget i brevlådan skulle man kunna säga.
För WHO visste att risken var stor. Världsledarna visste att risken var stor och vi som gillar TED-talks hajade till rejält när Bill Gates 2015 vädjande om mindre snack och mer verkstad. Hans enkla budskap var att när nästa utbrott kommer så är vi tyvärr inte redo. Även USAs förre president Barack Obama insåg allvaret och ägnade mycket energi att tala om pandemihotet, bygga en infrastruktur för att bemöta det och ta fram en plan för vad man gör om till exempel ett virus skulle dyka upp.
Vad som hände när Donald Trump tog över rodret känner ni säkert till. Istället för att jobba vidare, och förbereda landet och världen, så avvecklade han kontoret i Vita huset som arbetade med detta, och låtsades länge som om Covid-19 inte rörde USA. Nu är man mitt uppe i en brinnande kris, men världens mäktigaste man ägnar sig mest åt att framhålla sin egen förträfflighet, att aldrig erkänna fel och gå till vildsinta attacker mot kritiker.
Inte på en miljon år skulle jag vanligtvis tro att han skulle bli omvald med tanke på facit, men ingenting är som vanligt längre och jag vågar inte tro. I allt detta är det ändå lätt att glömma bort att även om vi har det tufft, många av oss är permitterade, arbetslösa och drabbade på många olika sätt, så finns det många miljoner människor som har det mycket värre.
I flyktingläger , krigshärdar och områden där torka och gräshoppor förstört skörden så varnar bland annat FN´s World food programme att coronakrisen kan ge hungersnöd av bibliska mått. Orkar vi se och bry oss? Kan vi ge fast vi har det sämre ställt än på många år? Jag hoppas det. Och jag hoppas att vi ändå kan försöka se ljusglimtarna. Att vi varje dag kan känna den friska luften i våra lungor och njuta av den åländska naturen nu när den är som vackrast.
Jag hoppas vi kan vårda våra relationer med nära och kära, även om det ofta får ske via telefon eller internet. Och jag hoppas att du tar hand om dig själv, utmanar dig och kanske gör sånt du inte riktigt hade tid med där i vardagens hamsterhjul.
Visst är ju ekonomi och jobb oerhört viktigt. Men till sist är vi människor av kött blod. Vi lever och vi dör. Tillsammans på ett litet, litet klot i ett oändligt universum. Och på det här lilla klotet samsas vi med allt levande, även virus.
Kanhända lyckas en exitstrategi, kanhända får vi medicin eller vaccin, kanhända lyckas vi via testning och smittspårning få en viss kontroll över situationen. Eller kanske inte. Och det måste vi också förhålla oss till. Och hitta en acceptens och hopp vad som händer än händer.
Jag tycker att den lite ostiga reklamen från Telia sammanfattar det ganska bra i Ratatas gamla 80-talshit: ”Det finns saker som alltid fortsätter växa när allt annat har stannat. Se på oss nu, vi står här trots allt, och håller om varann, när det blåser kallt. Jag vet att jag vill kämpa. Jag vet att jag kan. Så länge vi har varann.”
TONY WIKSTRÖM
