SÖK
MENY
Förslaget är inte tillräckligt bra
Som arkitekter i Norge följer vi diskussionen om centrumutvecklingen i Mariehamn med stort intresse. Situationen i Mariehamn är både lik den man finner på andra platser men också på sitt eget sätt unik.
Alla diskussioner runt stadsutveckling bör ske med utgångspunkten att de byråkratiska processer vi har är demokratiska system, vars funktion är att säkra allmänhetens rätt till en god stadsmiljö. Från flera håll pekas nu dessa processer ut som onödiga och grundläggande problematiska för Mariehamns utveckling.
God arkitektur föds som ett resultat av enskilda intressen i möte med offentligheten och dess berättigade krav. Vi behöver en vilja från investerare att genomföra projekt och vi behöver instanser som tillvaratar offentlighetens intresse för att genomföra hållbara förändringar. En diskussion där man försöker diskvalificera den ena eller den andra sidan är därför inte konstruktiv och därför också i grunden ointressant.
Trots en skillnad i invånarantal har Mariehamn en viktig geografisk nämnare med en annan stad där utbyggnad och expansion ständigt diskuteras, nämligen – Manhattan! Även om denna halvö hyser ett av den globala kapitalismens verkliga centrum, Wall Street, är Manhattan den del av USA som haft den mest aktiva offentliga planeringen och en byråkrati som i högre grad än i någon annan amerikansk stad varit med om att forma den stad vi idag ser och som många beundrar.
Ett uppenbart motargument mot att jämföra Mariehamn med Manhattan är det massiva ekonomiska trycket som Manhattan är utsatt för. Men det är just här som jämförelsen blir intressant; en av de viktigaste kriterierna bakom utvecklingen av Manhattan har varit erkännandet av att de ekonomiska intressena är konstanta. Om en aktör finner det intressant att investera ser också andra möjligheten. Med andra ord, man har alltid tid att göra saker rätt.
Varför har de nya byggplanerna i centrala Mariehamn kommit så långt med något som verkar vara en så bristande dialog med det offentliga? Och varför möter förslaget så mycket motstånd från olika håll?
Svaret på den första frågan blir en spekulation från vår sida. Det verkar som en medveten strategi där intressenter och politiker på många sätt vill utmana en viktig demokratisk institution, där huvuddelen i strategin är rädslan för att en unik chans kan försvinna.
På den andra frågan är det möjligt att svara utan att behöva spekulera:
Arkitekturen är inte tillräckligt bra. Den är generell. Den hör inte hemma i Mariehamn och är inte bättre än den stadsmiljö som ska ersättas. Med ett så omfattande och centrumomstöpande projekt är det rimligt att förvänta sig något som är betydligt bättre och mera specifikt än det som nu presenteras.
Stadsarkitekten måste självklart inviteras i planprocesser på ett tidigt stadium och de som vill utveckla Mariehamns centrum borde använda mer tid och resurser på att skapa god arkitektur istället för strategier.
Det vilar ett ansvar på varje byggare att skapa entusiasm, inte bara för att något händer utan också att det faktiska förslaget ger oss alla en stadsmiljö som vi vill leva i.
Denna gång har man, åtminstone hittills, inte klarat av det.
Och då ska man inte heller klaga på andra.
MARINA BAUER OCH ESPEN FOLGERØ
BAUER FOLGERØ DRIVER SEDAN 2011 ARKITEKTFIRMAN OPAFORM I BERGEN, NORGE OCH JOBBAR MED PROJEKT I NORGE, FINLAND OCH CHILE.
