DELA

Förhasta inte viktig reform

Undervisningsministeriet i Finland planerar en genomgripande förändring av gymnasieutbildningens innehåll genom en timfördelningsreform år 2016. Vi lärare samt rektor vid Ålands lyceum vill med anledning av detta uttrycka vår oro. Vi anser att valfriheten i det föreliggande förslaget går för långt. Vi vill därutöver särskilt påtala de konsekvenser som förslaget kan få för de åländska gymnasiestuderandenas del, om den åländska läroplanen till väsentliga delar formas enligt den fastländska förebilden.

Reformförslagets syfte sägs vara att öka allmänbildningen, men även de studerandes kommunikationsförmåga, samt kritiska och kreativa tänkande. Gällande detta mål är vi eniga med undervisningsministeriets timfördelningsreform. Däremot tror vi inte att den föreslagna vägen är den rätta.
Kärnan i reformförslaget är att utöka valfriheten i gymnasiestudierna. Valfriheten kanske kan förefalla som en bra sak för våra studerande, men vi anser att den föreslagna valfriheten är både missriktad och kortsiktig. Vi har redan en hög grad av valfrihet i vårt studieförberedande gymnasium, och förslaget att göra ämnen som historia, samhällskunskap, biologi och geografi helt valfria är ett hot mot den allmänbildning som utgör grunden för vårt samhälle.

Enligt vår uppfattning har den pedagogiska diskussionen fått fel fokus när frågan om utökad valfrihet lyfts fram istället för utbildningens innehåll.
För den enskilda studerande befarar vi dessutom att den ökade valfriheten leder till bristfälliga kurshelheter, och till kunskapsluckor på väsentliga områden. Det är krävande att under gymnasiestudierna själv planera in de kurser man behöver för sina framtida studier. Därmed finns också en risk att socio-ekonomiska faktorer spelar in.

Ett av skolans viktigaste uppdrag är att värna om demokratin, och det förutsätter medborgare som känner till samhällets organisation lika väl som dess historia. De realämnen som enligt förslaget kan göras valbara är så fundamentala för vår kultur och vår självförståelse, att de inte kan undvaras. I allmänbildning ingår också insikter i naturvetenskap, som ger oss förståelse för den fysiska verkligheten. Vi vill inte skapa en generation som kompenserar bristande kunskap med vidskepligt tänkande.
Staten har åtagit sig ansvaret att fostra sina ungdomar till medvetna samhällsmedborgare. Att i valfrihetens namn underminera grunden för vårt samhälle tjänar ingen på, allra minst våra ungdomar.

Att två realämnen (religion och hälsolära) av tekniska skäl föreslås kvarstå som obligatoriska är en tydlig signal på en alltför stor brådska. Man har valt en tidtabell som inte möjliggör en genomtänkt reform. På den linjen är också undervisningsminister Krista Kiuru, som i HBL (1.2.2014) säger: ”Religionsundervisning och hälsolära har stor vikt i allmänbildningen… men de borde finnas på samma startstreck som andra ämnen.”
För att en reform skall lyckas krävs ett helhetsgrepp om undervisningens innehåll, och den helhet som de obligatoriska kurserna utgör bör vara noga genomtänkt. Varför då denna brådska, som med nödvändighet kommer att resultera i en halvmesyr?

Det är mycket som känns oklart i förslaget, så också vad som menas med ”helheter”. Syftar man här på det vi redan har på Ålands lyceum genom inriktningarna i humaniora, naturvetenskaper, hälsa och idrott och estetiska ämnen?
Förslaget lyfter fram en ny typ av kurser, som kallas ”helhetskurser”, gemensamma dels för humanistiska ämnen, dels för naturvetenskaperna. Likaså föreslås att lång och kort matematik inleds med en gemensam kurs. Vi ställer oss mycket frågande till dessa. Hur skulle de struktureras och genomföras rent pedagogiskt?

En inledande allmän kurs i ”humaniora” är ingen pedagogiskt fungerande modell. Förmågan att överblicka helheter och se samband mellan olika kunskapsområden växer fram stegvis, till följd av den fördjupade kunskap som den studerande får i enskilda läroämnen. Denna mognadsprocess kan inte forceras genom en inledande helhetskurs. För matematikens del fyller en inledande gemensam kurs varken den korta eller den långa lärokursens behov. Det nuvarande systemet innebär att osäkra studerande kan börja med den långa lärokursen, för att sedan eventuellt byta till den korta, och detta fungerar väl. Däremot kunde möjligen de korta kurserna i fysik och kemi ersättas med ett antal kurser i naturvetenskap.

Vi lärare och rektor vid Ålands lyceum anser att det är mycket kortsiktigt att skapa en halvmesyr genom att inte göra ett grundligt förarbete och en analys av mål och medel innan man driver igenom en timfördelning med så stor valfrihet som i det föreliggande förslaget.
Vid Ålands lyceum väljer en stor del av de utexaminerade att studera i Sverige, och vårt nuvarande kursupplägg är anpassat till de svenska högskolornas behörighetskrav. Vi är oroade för att den nya timfördelningen allvarligt försvårar våra studerandes möjligheter att avlägga kurser som krävs för studier i Sverige.

När landskapsregeringen tar ställning till hur den nya åländska läroplanen skall utformas, är det dock särskilt viktigt att beakta Ålands särställning när det gäller de svenska högskolornas behörighetskrav. Att Åland har egen behörighet inom undervisningssektorn, ger oss ett visst spelrum. Samtidigt är det olyckligt om timfördelningen på Åland utvecklas i en riktning som gör att utbildningen i hög grad avviker från den i riket. Vi har en gemensam nationell studentexamen och många av våra studerande söker sig också till fastlandet för vidare studier.

Vi hoppas att landskapsregeringen använder sig av befintliga påverkningskanaler gällande reformen av rikets läroplan, så att de synpunkter och behov som finns på Åland beaktas. Om det rikstäckande förslaget till ny timfördelning blir antaget, hoppas vi att landskapsregeringen i sitt läroplansarbete gör en analys av hur den åländska läroplanen efter 2016 kan anpassas till våra studerandes behov och till de svenska högskolornas antagningskriterier.
Kollegiet samt rektor vid Ålands lyceum