Förändring behövs i ekonomiska politiken
I en kommentar till lördagens (2010-09-04) ledare i Ålandstidningen försöker finansminister Mats Perämaa förklara situationen runt finanskrisen. Perämaa skriver att man behöver känna till historien för att förstå nutiden. Helt sant. Men det är minst lika viktigt att vara fullständigt ärlig i historiebeskrivningen.
Det grundläggande problemet är och förblir en dyr offentlig sektor. Det är kalla fakta. Att förvaltningen tillåts vara dyr handlar om att man valt en vänsterideologi där man skapar arbetsplatser i den offentliga sektorn för att hålla arbetslösheten nere. I stället för att skapa arbetsplatserna i den privata sektorn i enlighet med den borgerliga ideologi alla, utom socialdemokraterna, påstår sig ha.
Orsaken till det här beteendet betyder inte att de åländska partierna är vänsterpartier. Utan snarare om att moroten och verktygen för en framgångsrik näringspolitik saknas i praktiken som en effekt av klumpsummesystemet och den tillhörande bidragspolitiken.
Denna taktik, att skapa jobb i den offentliga sektorn, förhindrar samtidigt en optimering av den samma eftersom optimeringen ju minskar personalbehovet genom bättre verktyg och arbetsrutiner. Överstor personalstyrka skapar också, bland många saker, onödig byråkrati och verksamhet som konkurrerar med det privata näringslivet.
Klumpsummeekonomin lägger grunden till en slösaktig politik där man vant sig vid att pengarna rullar in utan att man behöver engagera sig. Under de goda åren har man sparat småpengar i utjämningsfonden och samtidigt spenderat helt skamlöst och utan kontroll. Fattas det pengar så är det bara att fixa en tilläggsbudget. Dåliga tider fanns inte ens på kartan. Och finns inte ens nu hos visas politiker.
Dagsläget är att man plötsligt måste anpassa munnen till matsäcken. Men i stället för att göra det man borde, optimera den offentliga verksamheten och sänka kostnaderna, försöker man osthyvla i tron att man både kan äta och ha kakan kvar. När det misslyckas så kommer ansvaret att skjutas över på skattebetalarna genom antingen lån eller aktivering av landskapsskatten.
Optimerar gör man inte av rädsla för att tappa väljarstödet. Problemet är att man förr eller senare måste ta tag i det jobbiga. Och ju längre man väntar desto värre blir den negativa effekten.
I ett ekonomiskt välfungerande samhälle arbetar majoriteten i det privata näringslivet. Och det är där man nu, med alla tillgängliga medel, måste försöka skapa nya jobb. För oavsett hur man lyckas med landskapets ekonomi nu så hamnar man att krympa den offentliga kostymen rejält. Förr eller senare.
Vi måste komma ihåg att de som sitter vid makten själva valt att slå sig fram dit med vassa armbågar. Det är helt OK att ställa tuffa krav på att dessa personer ska ta sitt förbaskade ansvar också i dåliga tider. Det är samma politiker som sitter vid spakarna nu som de senaste 10 åren slösat bort resurserna och struntat i utgifterna. Alla partier, utom Ålands Framtid, har suttit i regeringsställning och betett sig på samma sätt.
Vi behöver inte en ny regering utan en fundamental förändring i synen på den ekonomiska politiken. Den ekonomiska tryggheten och välfärden handlar om att få ut så mycket för pengarna som möjligt. Och att ta ansvar för alla delar av ekonomin, också hur inkomsterna skapas.
Den politik som förs idag är misslyckad och kommer bara att föra ut det åländska samhället på djupare vatten. Valrörelsen nästa år borde handla om endast tre saker; näringspolitiken, optimeringen av den offentliga sektorn och egen skattebehörighet. Så länge vi inte har de sakerna under kontroll är det helt onödigt att strida om resten.
Erik Schütten
