DELA

För vem är verksamheten till för?

Det har enligt mitt tycke pågått en märklig debatt i tidningen med mycket fokus i arbetstiderna inom äldreboendet i Mariehamn. Olika synpunkter har levererats i media om för och emot ledningen av verksamheten samt om den politiska inblandningen i verksamhetsfrågorna.

Jag hade önskat att man fokuserade krafterna till de boendenas bästa, till de som betalar för denna stöd, vård och omsorg. Vad behövs? Det självklara borde vara att regelmässigt utgå just från den enskildes behov av stöd, omsorg och vård. Verksamheten i sig har ju inget berättigande utan betalande kunder. Det tycks tyvärr allt för sällan handla om kundorientering i första hand utan det är andra och andras behov som sätts i första rummet. Vem för kundernas talan? Är det de ”besvärliga” anhöriga?

Ännu så länge är det till stora delar ”tacksamhetsgenerationen” som är det huvudsakliga klientelet i boendena, men det dröjer inte länge innan 40-talisterna utgör en större andel av kunderna med sina berättigande krav av kvalitet och mångfald av service och omsorg. Det kan inte vara en slump att det växer fram privata alternativ som verkar vara mera lyhörda för kundernas behov, önskemål och krav av service och omsorg.

Arbete inom äldreomsorgen kräver särskild kunskap om åldrandet och om de vanligaste förekommande sjukdomarna, både fysiska och psykiska, som kan drabba åldrande människor. Det är inhumant och oklokt att bolla gamla och oftast skröpliga äldre mellan boendet och sjukhuset för enkla behandlingar som med fördel kan utföras i boendet med rätt resurser.

Att ha som mål att allt fler äldre kan klara sig i eget boende är bra så länge det utgår från den enskildes behov. Sverige är inget bra exempel att ta efter i detta fall för där är det regelmässigt väldigt svårt att få den omsorg som den enskilde har behov av. Där gäller det allt för ofta att slåss om en plats i äldreboende även om personen har omfattande behov av vård och stöd.

Kanske borde politiken rikta sin kraft och makt till en ”att-fråga”, nämligen att utforma en tydlig policy avseende äldrevården i Mariehamn med utgångspunkten – kundorientering.

För verksamhetsledningen borde den viktigaste frågan vara hur man med tillgängliga resurser kan erbjuda en kundvänlig och högkvalitativ omsorg till de äldre som leds och utförs med ett varmt hjärta och en hög kompetens. Vem som gillar vem frågor behöver inte länge hanteras i media. Med gott samarbete, öppenhet och en rejäl möjlighet till inflytande kan de flesta frågorna lösas till både omsorgstagarnas och utförarnas bästa.

Det finns för övrigt tillräckligt många seriösa forskningsrapporter att läsa om de negativa hälsoeffekterna av ett treskiftsarbete.

Glöm bara aldrig det viktigaste, nämligen, för vem är verksamheten till för. Vi alla är betjänta av att i större utsträckning vara rustade med större öron, mindre mun och ett varmt hjärta.

MERVI DAHLSTRÖM