DELA

För klimatets skull

Vi lever i en ostadig och orolig tid där allt blir dyrare, en tid som medför att man måste börja tänka lokalt och cirkulärt på nya sätt. Vi behöver inte bara vara självstyrda, vi behöver även vara självförsörjande. Vi behöver också skydda vår natur, våra kolinbindande arter och områden som även bidrar med biologisk mångfald.

För att producera nyttig åländsk mat krävs näringsämnen, främst kväve och fosfor. Utan fosfor ingen mat.

De huvudsakliga gödselmedlen som tillverkas för matproduktion är energikrävande att framställa, kväve kräver 3 gånger mer energi än fosfor. För fosfor är det framförallt är energiåtgången vid brytningen som kräver mest. Det går åt 3 kilo koldioxidekvivalenter/kg ren fosfor. Brytningen i sig kan dessutom ge upphov till en negativ lokal miljöpåverkan. Dessutom krävs det 1,5 kilo svavel för att producera 1 kilo fosfor gödselmedel. Svavelsyra framställs nästan uteslutande från reducerat svavel i fossila bränslen och sulfidmalmer. Även där har vi ett energislukande led.

Enligt EU är fosfor/fosfater ett kritiskt råmaterial, det vill säga en ändlig resurs som riskerar att bli mycket dyrare i oroliga tider. I EU måste 90 procent av mineralgödsel importeras, vilket är minst sagt sårbart.

Enligt EU:s långsiktiga strategi ska EU-länderna vara klimatneutrala 2050 – med en ekonomi med noll utsläpp av växthusgaser.

Det ironiska med den viktiga fosforn är att den läcker till vattenmiljöer under vissa omständigheter och kan bidra till den icke önskvärda övergödningen som slår ut naturens egna system och kretslopp. I Finland vill man motverka detta läckage genom att använda gips som är en restprodukt från fosforindustrin. Det vill säga man använder sig inte av naturens eget kretslopp och samarbetar inte på naturens egna villkor, inom naturens eller planetens gränser. De nio planetära gränserna sattes upp 2009 av ett internationellt forskarteam och där ingår förutom klimatet även användningen av kväve och fosfor. Att överskrida planetens gränser innebär stora risker för dagens och framtida samhällen.

Vi behöver bli mer cirkulära och återvinna fosfor och andra näringsämnen på olika sätt. Användningsbar fosfor finns i Revaq-godkänt avloppsslam, i gruvavfall, i aska från biobränslen, i stallgödsel och ackumulerat i jordbruksmark hos djurhållande gårdar samt ibland lagrat i bottnar i hav och sjöar. Enligt statistik i Sverige spreds 2016 cirka 34 procent av det godkända avloppslammet (SCB 2018) vilket innebär att det spridda slammet bör ha minskat utsläppen från tillverkningen av mineralgödsel med cirka 6 400 ton CO2e (koldioxidekvivalenter) per år. Det år 2016 spridda slammet innehöll cirka 41 700 ton organiskt material, vilket innebar att organiskt kol motsvarande cirka 76 400 ton CO2e inlagrades in i mark. Vid förbränning hade dessa istället direkt släppts ut och bidragit till växthuseffekten. Det organiska materialet som lagrats in i mullen utgör mat för jordens makro- och mikroorganismer, som maskar och bakterier. Dessa bidrar till markens struktur och bördighet, men också till att det organiska materialet successivt mineraliseras till CO2, det vill säga binds till marken. Det är viktigt att vi värnar jordens makro- och mikroorganismer, då de utgör en av de viktigaste länkarna i kretsloppet och därmed en hållbar cirkulär ekonomi.

Ett av EU:s finansieringsinstrument Horisont-programmet har som delmål att till 2030 ska minst 75 procent av all mark i EU är hälsosam för livsmedel, människor, natur och klimat. EU erbjuder 95,5 miljarder euro genom Horisont-programmet 2021-2027. Det finns andra EU-medel som är lättare att söka och finansierat upp till 100 procent. Vi på Åland kan hänga med på det hållbarhetståget genom att söka EU-medel, ställa om till en mer cirkulär användning och kanske bli det mest hållbara och klimatsmarta ö-samhället i Europa?

Genom att vårda vår mark och vårt vatten vårdar vi vårt liv. Vi behöver tänka till, vi behöver tänka mer långsiktigt hållbart och satsa både på nya innovativa och redan beprövade lösningar för en hållbar cirkulär ekonomi och naturresursanvändning. Vi behöver arbeta i symbios med naturen.

Lösningar finns, men omställning krävs. Vi behöver göra det för klimatets skull.

CIRKULÄREN