DELA

För högt pris för mitt skydd

Hur kunde det gå så här snett med just den här epidemin, har upplevt så många epidemier, att vi nu håller på monterar ned välfärden i samhället?

Runa-Lisa Jansson är säkert inne på en del av svaret då hon menar att vi lämnat över för stor del av ansvaret för våra liv åt samhället. Från land till land har oron hos makthavare för att göra för litet, för att hejda coronaviruset, spritt sig och eskalerat till orimliga nivåer.

I norra Italien är alpluften torr och lätt, idealisk för viruset att föröka sig i. Dessutom är det vanligt där att generationerna bor tillsammans. I Spanien är rökarnas antal jämförelsevis mycket stort och från Kina har vi sett upprepade bilder där befolkningen använt andningsskydd då luftföroreningarna varit hälsovådliga. Plus att deras matvanor är minst sagt märkliga i våra öron!

Jag tillhör 70-plussarna och jag känner mig överbeskyddad till ett alltför högt pris. Jag anser att det hade varit mycket viktigare, än att skydda oss äldre, att unga fått behålla sina jobb. Har redan två fall bland mina närstående, ett i Stockholm och ett på Åland där två unga inte behövts på jobbet längre. Jag är bedrövad över hur det skall gå för kulturen i framtiden, kulturarbetarnas arbete har stor betydelse för vårt välmående. Och hur skall föräldrar som måste vara borta från jobbet utan lön klara sig?

Den finska beredskapslagen tycker jag verkar härstamma från de förra krigsåren i Finland. Numera gäller nog att fly från krigets fasor så snabbt som möjligt för de som överlever!

Alla medel som nu går förlorade hade vi kunnat använda till att stävja malaria, kolera och hungersnöd i världen. Till flyktinghjälp, till rent vatten, till miljö- och klimatförbättring.

Nu är risken dessutom stor att de, vi från början ömmade mest för, de gamla och sjuka i slutändan kommer i kläm, när resurserna minskar drastiskt.

Så klart skall vi ta corona-viruset på alvar och hjälpas åt att minska smittspridningen!

Ingen är odödlig men de flesta i vårt samhälle, dock inte alla, har möjlighet att välja vad vi äter och känna efter vad vi mår bra av och på så sätt ta större ansvar för vår hälsa. Det är den yngre generationen bättre på verkar det som. Då behöver vi heller inte bli lika vettskrämda vid nästa epidemi och samhället kan ägna sig åt att ta hand om de som verkligen behöver det.

ISABEL KVARNFORS