För ålänningarnas bästa?
Året var 1921. Åland blev ett autonomt självstyre som tillhörde Finland. Ålänningarnas språk skulle skyddas och i och med det skrev man in i självstyrelselagen att myndighetskommunikationen mellan Åland och riket skulle vara svenska. Självstyrelselagen togs fram för ålänningarnas bästa.
Året är nu 2013. Självstyrelselagen och Ålands autonomi står kvar. 92 år har gått och Åland är fortfarande ett ungt autonomt självstyre. Ålands polismyndighet har stått vid branten, nära att helt duka under efter åratal av förfall, utan modernisering och ordentlig ledning. Idag står den finskfödde polismästaren Teijo Ristola i spetsen för den moderniserade och den enade poliskåren. En poliskår som ska trygga den åländska befolkningen. ”Trygghet tillsammans” är årets tema för polisen. Teijo Ristola har med sin kunskap, erfarenhet och kontakter med sina finska kollegor styrt upp en myndighet, som många trodde att var omöjlig att få ordning på. Man kan lugnt säga att polishusets modernisering är för ålänningarnas bästa.
Men vi har ett dilemma. Självstyrelsen har, enligt den senaste tidens diskussioner i landskapsregeringen och i medierna, fått en hård smäll. Teijo Ristola har finska som modersmål och har finska kontakter. Betyder detta att polismästaren kommunicerar på finska med statens myndigheter och bryter därmed mot självstyrelselagen? Självstyrelselagen, som värnar om ålänningarnas bästa! Är det så att polismästaren genom sina ovan nämnda handlingar gjort Åland till en sämre plats?
Om någon frågar mig så svarar jag: Nej! Polismästaren har agerat för den åländska polismyndighetens bästa och för den åländska befolkningens bästa, vilket ju är andemeningen med självstyrelselagen.
Vi ska värna om det svenska språket, självklart! Men ska det få ske på bekostnad av den åländska befolkningens bästa?
Den åländska poliskåren har för första gången på lång tid fått ett självförtroende och kan stå rak i ryggen en lång tid framöver. Teijo Ristola har gjort ett bra jobb, en tjänst för den åländska befolkningen som slagit alla förväntningar. Alla inom myndigheten kanske inte känner samma eufori som jag, då en total omorganisering av en myndighet inte kan gynna alla kollegor och någons personliga intressen kanske inte uppfyllts. Men en total omorganisering var nödvändig för polismyndigheten, så att den även i fortsättningen klarar av polisens viktigaste uppgift, vilket är att trygga rätts- och samhällsordningen för den åländska befolkningen.
Nu när allt har varit bra en tid så ska myndigheten och polismästaren hängas ut i media. Politikerna använder polismyndigheten som en schackpjäs i ett parti politik-schack. Polisen ska få en åländsk ”touch”, någon har t.o.m. anlitad en arkitekt som inte är insatt i polisverksamhet. Polisbilar och polisuniformer som, under tiden från polisens begynnelse, har utformats för att vara kvalitativ, mångsidig och framförallt ändamålsenlig, ska ersättas med en åländsk profil.
Det självförtroende den åländska poliskåren fått under det senaste året håller på att sina. Rykten om att polismästaren tänker säga upp sig finns på löpsedlarna. Är det tacken för det enorma arbete polismästaren gjort? Rykten om att kollegor tänker söka sig till andra yrken finns inom polishusets väggar, som en följd av vad som av många tolkas som sandlådepolitik. Även jag har irriterat mig på falska rykten som tidningarna har gett upphov till och även jag är rädd för att politikerna kommer förstöra det självförtroende den åländska poliskåren har idag. När jag läser tidningarna får jag den uppfattningen att politikerna reformerar polisen för egen vinning. En tävling om vem som kommer att få genom det slutgiltiga förslaget.
Jag vill att de folkvalda politikerna, beslutsfattarna, ställer sig frågan: Är det vi gör med den åländska polismyndigheten verkligen för den åländska befolkningens bästa?
Andreas Näse,
äldre konstapel
