Folket har i alla tider rubbat strukturerna
Demokrati kan inte tas för evigt given, ens hos oss, men för att den ska vara relevant behöver den hela tiden utvecklas och har så gjorts från allmän och lika rösträtt till dagens medborgardialoger och medborgarsamtal.
Jämställdhet och jämlikhet är ett kunskapsområde och genusvetenskap är en akademisk disciplin. Feminismens målsättning är att kvinnor och män ska ha samma möjligheter, rättigheter och skyldigheter. Kvinnor och män ska inte särbehandlas. De ska behandlas lika.
Trots att vi, i Norden, bor på en av de mest jämställda platserna i världen finns det åtskilligt att göra. Avgörande brister finns på områden som mäns våld mot kvinnor, arbetsmarknad och lika lön för likvärdigt arbete, kvinnors ekonomiska självständighet, omsorgsarbetets organisering och fördelning samt kvinnors inflytande och makt.
Mannen är ofta norm i vårt samhälle och därmed priviligierad. Men myntet har två sidor. Maskulinitetsnormen begränsar och har också negativa konsekvenser för pojkar och män. Det tar sig i uttryck genom sämre skolresultat, ensamhet, ohälsa och faktiskt ökad dödlighet.
I utvecklings- och hållbarhetsagendan ingår ett jämställt Åland som en bärande tanke och en uttalad målsättning. I de strategiska utvecklingsmål som tagits fram ingår att jämställdhet och jämlikhet ska uppnås bland annat genom att såväl kvinnor, män och inflyttade är representerade i beslutande organ i både offentlig och privat sektor. I det bärkraftiga samhället är också makt, inflytande och resurser jämlikt fördelade.
Stellan Egelands, och uppenbarligen även Obundnas, tes är att kvinnor i lika stor utsträckning som män haft makten att tillsätta politikerna i lagtinget och således är det ojämställda lagtinget resultatet av folkets vilja. Det är inte hela sanningen.
De politiska partierna har den yttersta makten att se till att folket har alternativ. Det innebär att ta ansvar och kontinuerligt jobba med både jämställdhets- och jämlikhetsfrågor. Förutsättningarna och valmöjligheterna finns helt enkelt inte om partierna inte har kvinnliga kandidater.
Egelands eget parti hade 42 kandidater i lagtingsvalet, 34 män och 8 kvinnor. Slutsatsen av Egelands och obundnas tes är att det nyvalda lagtinget som består av 9 kvinnor och 21 män beror på att åländska kvinnor varken är lika erfarna eller kompetenta som åländska män. Det är ett ytligt och deprimerande resonemang som naturligtvis inte håller överhuvudtaget.
KATRIN SJÖGREN
ORDFÖRANDE LIBERALERNA
