Flera alternativ än vindkraft behövs
Förslaget om produktionsstöd för el debatterades i lagtinget. I enighet påstod Nyan.
Ett av motiven till lagen är att EU vill öka andelen förnyelsebar energi till 20 procent senast 2020. I Ålands energi- och klimatstrategi ser vi att Ålands andel var 32 procent 2015. Varför då 17 miljoner till för en enda form av förnyelsebar energi när vi uppnått EU:s mål för 2020?
EU:s målsättning är att minska ”växthusgaserna” med 40 procent till 2030. I Ålands strategi ser vi att Åland minskat utsläppen med 40 procent redan 2015.
Från energistrategin kan vi se att värmepumparna ger lika mycket energi som vindkraften. Vilka stöd får de? Vi ser att biobränslet ger lika mycket energi som värmepumparna och vindkraften tillsammans. Hur mycket stöd för du för en täljstensspis?
Vi kunde ge små stöd till alla; värmepumpar, vedspisar, solpaneler, och låta konsumenterna välja. Men nu vill klimatminister Camilla Gunell (S) på ett globalt planekonomiskt sätt skapa ett stödsystem för just vindkraftverk.
Tillväxten per capita på Åland är negativ och en ökad tillväxt kommer att kräva resurser. Förnyelsebar energi är bättre för miljön, men vi kan låta övergången gå långsammare, och använda skattemedlen till annat.
De 17 procent som ligger under den relativa fattigdomsgränsen eller pensionärer med små inkomster, hade ingen förståelse från landskapsregeringen senaste vecka. Landskapsregeringen vill ”utreda frågan”, trots att de hade en färsk Åsub-rapport till hands redan när de tillträdde 2015.
Men landskapsregeringen vill satsa 17 miljoner på vindkraftsstöd. 2,5 miljoner per år i 100-lappen åt dem, som har inkomster över 15 000 euro per år, men inget åt de, som ligger under den relativa fattigdomsgränsen. Och småsmulor åt annan förnyelsebar el.
Vem kan ha nytta av detta stöd till vindkraften, utom det eller de företag, som erhåller stöd?
Två personer. Självfallet har klimatministern en personlig nytta eller prestige att kunna framföra hur förträffligt Åland är då hon enligt media, vill nå positionen som hela EU:s klimat-Greta. Men är det skattebetalarna som skall finansiera Gunells EU-kampanj med detta populistiska stöd?
Vi kan även läsa att en ökad lokal produktion möjliggör en transitering till Finland. Det vore en fjäder i hatten för finansminister Mats Perämaa (Lib) om detta skulle leda till en vindpark i hans hemkommun. En fågel sjöng att finlandskabeln gör en passlig gir kring Kumlinge, men det är väl bara konspirationsteorier.
Men Åländsk demokrati anser inte att det är för skattebetalarnas bästa att ge 17 miljoner till vindkraftsindustrin.
Det är ett komplicerat lagförslag och vi från Åländsk demokrati ställer oss mycket tveksamma till förslaget av flera olika orsaker. Det känns inte demokratiskt att landskapsregeringen binder lagtinget för tre mandatperioder. Vi borde ha en parlamentarisk bas.
Syftet med lagen är att via ett anbudsförfarande dela ut stöd till de producenter, som nöjer sig med det lägsta stödet, så att det kanske blir lägre än 17,2 miljoner till slut med ”tillräckligt många företag”, som de skriver i motiveringen.
Men landskapsregeringen begränsar sig till att ett enskilt vindkraftsverk ska ha effekten minst 3 MW, och att en vindkraftspark är på minst 12 MW. Det krävs att elproducenten är en juridisk person med näringsrätt, att det finns ett beviljat bygglov, att det finns ett lagakraftvunnet miljötillstånd men att det ”inte fattats något bindande beslut om anskaffning av anläggningstillgångar eller annars inledande av byggande.”
Mellan raderna får man en oro över att hela lagstiftningen är skriven så att det ska passa en eller få producenter, vilket naturligtvis gör att de kan offerera maximalt stöd. Oligopol. Till nytta för dem men till större kostnader för skattebetalarna.
Så frågorna är många och någon enighet finns nog inte i lagtinget i denna fråga heller. Det är många frågetecken, men jag hoppas att de kan redas ut under utskottsbehandlingen.
STEPHAN TOIVONEN
ÅLÄNDSK DEMOKRATI
