DELA

Fler tjänstemän och färre politiker

Efter att ha följt den mer än önskvärt suddiga och ofokuserade presskonferensen där Ålands landskapsregering presenterat ytterligare ett sätt att vingklippa den åländska närdemokratin framstår den övergripande planen tydligt. LR vill enligt den socialistiska skolboken centralisera, likforma och avdemokratisera den åländska vardagen. Regeringen är redo att betala tolv miljoner euro för att skapa fler betalda tjänstemän, färre frivilliga kommunpolitiker och mindre delaktighet i den egna vardagen.

Folk får energi av att själva kunna påverka sin tillvaro. Detta bevisas av att hela 554 ålänningarna ställde upp till senaste kommunalval. 208 av dem ser i dag till att servicen fungerar i styrelser och fullmäktigen; går det att beskriva engagemang bättre än så? Kommunerna skapar därtill en social gemenskap som vi aldrig kan få för mycket av; tvärtom. Politik borde handla om att skapa mer deltagande, inte mindre.

I modern företagskultur har man i allt högre grad anammat det agila sättet att bygga system vilket även ställer vår kommunala struktur i en ny dager. Våra sexton kommuner är i dag ett exempel på agilitet, närdemokrati och konsten att snabbt anpassa sig till ny verklighet. Genom att först lyssna på människorna och sedan hantera strukturerna når vi större hållbarhet i samhällsbygget. De självstyrda kommunerna är därmed en del av lösningen, inte problemet. Större strukturer leder till mer administration och långsamhet på bekostnad av brukarna. Det finns nämligen inga stordriftsfördelar med centralisering och mellanchefer. Det leder bara till att pappren blir viktigare än medborgarna.

Det nya förslaget till kommunsammanslagning, vilket i ordningen är svårt att säga, är ytterligare en kameral och teoretisk produkt som inte tar ställning till själva livet som pågår över hela Åland. Sättet på vilket reformen lanserats är dessutom ett exempel på destruktiv politisk ledning som splittrar befolkningen snarare än skapar framtidstro och delaktighet. Förslaget andas och ropar centralisering av det enkla skälet att det är de perifera delarna av Åland som ska förändras och betala. Mariehamn berörs inte av regeringens planer vilket strider mot min regionalpolitiska vision.

Självstyrelse och engagemang gör Åland mer spännande. Det är dags att se möjligheterna i småskaligheten, inte bara problemen. Till skillnad från vänsterpolitik, som i dag präglar landskapsregeringen, går borgerliga värderingar ut på att man ska växa tillsammans; inte med hjälp av ukaser från makten.

Åland blomstrar både ekonomiskt och befolkningsmässigt, till stor del tack vare kommunernas insatser. Istället för att uppmuntra samarbete och engagemang gör regeringen tvärtom vilket i ett enda slag gör det organ som borde vara självstyrelsens grindvakt till dess största motståndare.

JÖRGEN PETTERSSON (C), lagtingsledamot