DELA

Fiskodling och fodereffektiviteten

För ett par år sedan hävdade företrädare för fiskodlingen att att fodereffektiviteten i åländska fiskodlingar närmar sig 1/1, ett kilo fisk av ett kilo foder. Nu säger odlarbasen Olof Karlsson (Nyan den 30 januari) att man med 100 kilo foder producerar 61 kilo fisk, alltså en reducering med nära 40 procent. Vad är sanning? Menar man produkten fiskkött, slaktvikt eller levande vikt?

Eftersom fodret och fiskprodukten innehåller väsentligt olika närings- och vattenhalter, måste jämförelsen göras med fysiologiskt relevant vägningsmetod genom att jämföra produkternas torrhalt.

Fiskprodukten innehåller cirka 66 procent vatten (torrvikt 34 procent) medan fiskfodrets vattenhalt är cirka 5 procent (torrvikt 95 procent). Förenklat kan man säga att fodrets näringsvärde är omkring 2,5 gånger större än slutprodukten fiskens.

Vart försvinner överskottet av näringsämnen? En del utgörs av energiförluster vid fiskens tillväxt, en annan del är spill vid utfodringen. Men större delen avgår som utsöndringar, avföring i odlingsmediet, vattnet. En del av avföringen löses upp som mineralämnen i vattnet, resten sedimenterar på sjöbottnen, vilket med tiden leder till syrefattig bottenmiljö och degradering av den lokala vattenmiljön.

Att man inom fiskfoderindustrin övergått till Östersjöfisk i stället för import från världshaven är miljömässigt en betydande förbättring. Men det kan ur ekologisk synpunkt ifrågasättas om det är vettig hushållning med de naturliga fiskresurserna att använda dubbelt mera vildfisk som foder än man får ut som odlad slutprodukt.

Olof Karlssons jämförelse med den landbaserade köttproduktionen haltar i ett avseende. Gödselproduktionen på land kommer i huvudsak till nytta för jordbruket. I fiskodlingen är den enbart en miljöbelastning. Slamsugning under kassarna kan förbättra förhållandet, men har veterligen ännu inte genomförts i större skala.

JOHAN FRANZÉN

FÖGLÖ