Fiskodling är en del av vår hållbara framtid
Varför vill minister Alfons Röblom (HI) avsiktligt svartmåla fiskodlingen? Slira på faktakollen och utgå från att det man säger tillräckligt många gånger till sist uppfattas som en sanning är en tidstypisk retorik. Styra bort kritik genom att klistra etiketter på personer med avvikande åsikter. Ställa verksamheter mot varandra genom att raljerande och nedlåtande påpeka att sysselsättningen endast är 0,33 procent av BNP. Må så vara, men fråga Brändö- eller Föglöbor om de håller med dig? Ministern verkar mer nöjd med att lägga ned den moderna fiskodlingen än på riktigt bedriva det utvecklingsarbete som skyndar i matproduktionens, hållbarhetens och tillväxtens namn.
Att inget vattenområde uppnår god status idag beror till största del på “gamla synder” från inte minst jordbruket. Även om fiskodlingsnäringen lades ner i sin helhet skulle det inte ge en god vattenstatus i något skärgårdsområde.
Fisken är växelvarm och odlas den i havet behöver inte energi tillföras för att pumpa, värma eller kyla vattnet. Utlokaliseringen av fiskodlingsanläggningar har visat sig förbättra foderkonverteringen med cirka 10 procent. Sålunda produceras 10 procent mer fisk med samma mängd foder. Vanligt missförstånd att fiskfodret måste ha 100 procent ingredienser från Östersjön för ett nettouttag noll. Det man glömmer bort är att allt foder inte hamnar i sjön, det mesta blir byggstenar i växande regnbågar och mat på våra tallrikar. Då fiskfodret innehåller strömming tas det upp mer fosfor och nästan plus-minus-noll med kväve än vad som hamnar i sjön. Detta har fastställt i livscykelanalyser vilket bevisar en mycket god cirkulär ekonomi och hållbarhet.
Finska strömmingsfångsten var enligt Naturresursinstitutet 2018 143 000 ton. Av det blev 4 procent inhemskt livsmedel, 12 procent exporterat livsmedel, 34 procent exporterat för mink och fiskfoder, 24 procent inhemskt minkfoder och 26 procent inhemskt fiskmjöl. Vad menar ministern med att 5 000 ton strömming skulle vara för mycket för den åländska fiskodlingen? Vad göra med all strömming av dålig kvalitét, men som kunde användas som fiskfoder?
Fiskodlingen är en lösning och inte orsak till problemet överfiske. Det konsumeras idag mer odlad än vild fisk och utan fiskodlingen hade trycket på de vilda fiskpopulationerna varit ännu högre.
I takt med att vi människor blir fler ökar efterfrågan på mat. Förutom brist på mat kvantitativt, ökar också ohälsan på grund av att folk äter allt större mängder näringsfattig och hälsovådlig kost. Speciellt fet fisk är ett viktigt livsmedel, med högt proteininnehåll, höga halter av de antiinflammatoriska omega 3-fettsyrorna samt spårämnen som det är svårt att få i sig tillräckligt av, till exempel D-vitamin, zink, selen, B12 och jod.
Ålands fiskodlarförening har i flera år deltagit i EU-projektet SEABASED, där bland annat ett pilotprojekt gjorts med metoder för att fiska storspigg. Då storspiggen är ointressant som människoföda men innehåller rikligt med omega 3, är fiskfoderindustrin troligtvis den enda som kan skapa ekonomisk lönsamhet i att fiska upp spigg.
Att fiskodlingen står för en viss procent av belastningen från landbaserade källor på Åland säger ingenting om huruvida det är mycket eller litet i termer av påverkan på Östersjön, utan är endast relevant som jämförelse mellan olika sektorer. Att ministern och miljöbyrån som ska stå för neutral information gång på gång använder denna statistik för att visa på att fiskodlingen är “en stor belastningskälla” är mycket anmärkningsvärt.
JOHN HOLMBERG
LAGTINGSLEDAMOT (LIB)
