SÖK
MENY
Åländsk fiskförvaltning har under lång tid arbetat med utplantering av gäddyngel för att stärka bestånden. Det har skett med goda intentioner och som ett sätt att jämna ut naturliga variationer mellan åren.
Men metoden och hur resurserna kring denna verksamhet används behöver diskuteras. Kunde vi i större utsträckning prioritera fungerande lek- och uppväxtområden, i stället för att varje år lägga betydande arbete, tid och medel på produktion och utsättning av yngel samtidigt som viktiga lekområden växer igen?
Det är inte mängden yngel som avgör starka fiskbestånd, utan tillgången till fungerande lek- och uppväxtmiljöer.
I vissa fall kan ett enda nedfallet träd eller en igenstockad vägtrumma blockera fiskvägen till ett helt lekområde. När sådana hinder består hjälper årlig utplantering endast tillfälligt.
Därför finns det skäl att diskutera hur fiskförvaltningens inriktning kan utvecklas. Om målet är starka bestånd över tid behöver incitamenten i större utsträckning gynna fungerande lek- och uppväxtmiljöer, inte enbart återkommande utsättning.
Det räcker inte att restaurera ett område en gång. Lekvikar växer igen, trummor täpps till och vandringsleder blockeras. Det är den löpande förvaltningen som avgör om ett område fortsätter fungera år efter år.
En förskjutning i fokus mot att belöna fungerande och upprätthållna lek- och uppväxtmiljöer över tid skulle skapa tydligare incitament för långsiktigt ansvar och samtidigt ge en starkare koppling mellan insatta resurser och faktisk ekologisk effekt.
Åland har både erfarenhet av odlingsbaserade åtgärder och kompetens inom naturbaserad restaurering. Förutsättningarna finns därför att utveckla fiskförvaltningen vidare och låta naturens egen produktionsförmåga spela en större roll. Detta ligger också i linje med de krav på restaureringsåtgärder som nu växer fram inom EU.
När fiskars lek fungerar stärks hela kustekosystemet och bygger stabila bestånd över tid.
Frågan är därför inte om vi ska välja mellan utsättning och restaurering, utan vilken åtgärd som ger varaktig effekt.
DAVID STÅHLMAN
