Finska tvångströjan hotar slå ut Åland
Finlands regering har genom coronakrisen visat en oförmåga och rent av ovilja att acceptera Åland som ett autonomt område med speciella förutsättningar inom Finland.
Den formalistiska hållningen avslöjar riksregeringens och myndigheternas syn på Ålands självstyrelse då det bär till kritan.
Att Finland i ett drag kan dra undan mattan för hela självstyrelsen med att införa lagen om undantagstillstånd kom som en överraskning för våra ledande politiker. I insiktens kranka blekhet är det knappast överraskande eftersom självstyrelsen gång efter annan undergrävs eller nonchaleras.
Med hela självstyrelsen satt ur spel kan det i sammanhanget kännas politiskt futtigt att yvas över en 0,02-procentig ökning av avräkningsgrunden. Men att bygga luftslott är väl det enda som återstår då fundamentet till vårt autonoma samhällsbygge krackelerar.
Ska Åland någonsin få en autonomi med innehåll och praktisk, folkrättslig tillämpning värd namnet måste självstyrelselagen revideras från grunden. Att fortsätta lappa och klistra är politiskt bondfångeri utan framtid. Alternativet, förutom självständighet, är att acceptera självstyrelsen för den kulturautonomi den är och inlemma sig i det finska systemet.
Den finska inkonsekventa och oflexibla hållningen gentemot Åland under på den pågående coronakrisen har varit genomgående. Ett flagrant exempel var att förbjuda kontrakterad sjukvårdspersonal från Sverige att resa till Åland samtidigt som jobbpendlingen över gränsen Torneå – Haparanda har pågått oavbrutet.
Ett annat exempel är att inte tillåta regionala skillnader i tillämpningen av restriktionerna för restaurangnäringen, särskilt med tanke på hur väl coronaläget skötts på Åland.
Riksregeringen tenderar även till att sprida allt mer förvirring än klarhet. Evenemang med upp till 500 personer ska tillåtas om arrangören tar på sig hela ansvaret för att folk håller säkerhetsavstånd och att smitta inte sprids. Att utfärda regler som lämpar över hela ansvaret på privata aktörer utan någon som helst konsekvensanalys eller direktiv om hur det ska fungera i praktiken är såväl oansvarig som omoralisk myndighetsutövning.
Det senaste tillskottet i raden av förvirrade utfästelser, där den ena handen inte vet vad den andra gör, är att social- och hälsovårdsministeriet avråder från fritidsresor i Finland medan näringsminister Mika Lintilä (C) på Twitter uppmana finländarna till resor i hemlandet.
Med tanke på att den åländska besöksnäringen sätter sitt sista hopp till att locka finländska resenärer den här sommaren vore en officiell avrådan från semesterresor inom landet det fällande dråpslaget mot Ålands rese- och besöksnäring.
Men några sådana hänsyn existerar knappast i den finska huvudstaden. I så fall kan vi krasst konstatera att den finska tvångströjan riskerar att slå ut stora delar av det åländska näringslivet. Vad har vi då att återuppbygga då krisen är förbi?
OVE ANDERSSON
