Finns det någon gräns för Misedumheterna?
Finns det verkligen ingen övre gräns för Misedumheterna? Efter att jag tagit del av Nya Åland den 20.11, där verksamhetsledare Sofie Dahlsten säger att Mise har all rätt att [mot en handläggningsavgift] företa inspektion av en privatpersons kompost, har jag börjat tvivla. Jag lämnar det därhän huruvida inspektionsrätten äger sin riktighet eller ej.
Det jag ifrågasätter är på vilken grund Dahlsten anser att det föreligger ett behov. Vart tror hon att alla de hushåll som inte haft annan fastighetsnära avfallsinsamling än en 140-literstunna med brännbart i kombination med en tidigare inspekterad och godkänd kompost har gjort av sitt bioavfall under de årtionden som gått?
Var tror hon att vi nu har för avsikt att dumpa vårt bioavfall? I grannens fyrfackskärl? Gräva ner på gården? Stuva ner i närbelägna hundlatriner på stan kanske?
Nej, det här senaste utspelet från Dahlsten är inget annat än ett dåligt kamouflerat sätt att trots allt få in pengar från de hushåll som har den dåliga smaken att inte i någon större utsträckning bidra till sopberget. Skäms, Dahlsten! Ta ut en inspektionsavgift när någon anmäler en nytillkommen kompost, men av oss andra ska det inte håvas in ens en cent för en handläggning som bara är ett slöseri med Mises personella resurser.
Uppdraget från styrelsen är att spara pengar, inte att bränna iväg dem på strunt.
För övrigt anser jag att avgiften för den fastighetsnära hämtningen av hushållens avfall ska basera sig på den faktiska volymen och inte på en schablon, samt att den ska utföras enligt kundens önskemål om intervall och inte för att kompensera för Mises undermåliga upphandling.
NINA BACKLUND
